Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
NILS . BOSSON STUbe.
Den mörke sonen stod och väntade på svaret, och äfven
hans öga hvilade därunder på Stens bleka anlete. Därvid såg
han en ädelsten framblixtra under den sofvandes haka, och
han tog ett steg fram för att efterse, hvad det månde vara.
Men modern märkte hans rörelse och höll honom tillbaka.
»Stilla son!» sade hon barskt. »Yill du riddarens
vederfående, så må du lyda mina ord.»
Det var guldhalsbandet, som Sigge icke förr än nu
blifvit varse. Om natten, när han bar riddaren till sjön, hade
detta halkat ned under den uppknäppta liftröjan, och sedan
hade under färden intet skäl förefunnits att afkläda den
sårade, hvarvid upptäckten kunnat ske. Som Sigge emellertid
stod fast vid sitt beslut om sin fånges vederfående och icke
ägde någon kunskap om betydelsen af den klenod, som här
mötte hans blick, blef det honom icke svårt att finna, det
vinsten af riddarens räddning skulle blifva större, när intet
af hans dyrbarheter blifvit honom frånröfvadt, i det att
trovärdigheten af hans eget uppträdande därigenom skulle vinna
ökad styrka. Dessutom var smycket i godt förvar, där det
nu fanns, och kunde alltid, i händelse af förändrade planer, i
sinom tid blifva hans tillhörighet. Han fogade sig därför
efter moderns vilja och upprepade sitt spörsmål.
»Det tror jag», yttrade då den gamla, »att, hvar så intet
oförutsedt tillstöter, så skall min örtsoppa äga makt öfver
det onda.»
»Så kan jag tryggt draga härifrån?
Gumman nickade bifallande och sporde, huru länge
sonen ämnade blifva borta, men det visste han icke att säga.
Det kunde dröja länge, han kunde ock snart vara tillbaka.
Så drog han sina färde. Hans första mål var Stockholm,
där han hoppades träffa ärkebiskopen. Men han hade icke
kommit längre än till Almarestäk, så träffade han båtkarlen
från Flottsund, hvilken förtäljde för honom om ärkebiskopens
flykt och om konung Karls återkallande titt riket.
Sigge stod slagen af häpnad, och hans villrådighet om
hvad som nu vore att företaga ökades, när han fick höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
