Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 nils . bosson stube.
Ärkebiskopen föste sitt öga på honom, och ett svagt
leende, sväfvande mellan hån och förakt, spelade kring hans
mun.
»Jag är viss öm, att I skolen återkomma till riket»,
fortfor Sigge, »och jag kan hjälpa därtill, så visst som att jag
är herre öfver den ene af edra motståndare och skall, när
jag vill, blifva det öfver den andre. Frågan är till det första
den, som jag nyss satte eder före...»
Han gjorde ett uppehåll och iakttog envis tystnad,
oaktadt ärkebiskopen gång efter annan såg upp på honom. Men
mer än andra hade denne man gjort intryck på Jöns
Bengtsson. Det visade sig nu. Ty ärkebiskopen öppnade sin mun
och sade:
»På Stockholms slott kan du hämta ditt sköldebref, af
Jöns Bengtsson, Sveriges ärkebiskop och föreståndare.»
»Till det andra», vidtog Sigge, utan att vidare fästa sig
vid denna sak, »till det andra gäller det, huru nu med saken
skall ställas, då så mycket timat, som ingen kunnat förutse.
Klokt är det icke att döda björnen, om en annan skall hafva
huden. Jag bar tänkt mig sakerna annorlunda...»
. En blixt sköt fram under prelatens mörka ögonbryn.
Han lutade sig fram i stolen och omfattade med händerna
sidokarmarna. Synbarligen var han ytterst ifrig att
förnimma den plan, som den förslagne svennen stod i begrepp
att framlägga.
Men i detsamma inträdde en kammarsven och anmälde
herr Krister Bengtsson, ärkebiskopens broder. Sigge stod stilla
för att afbida ärkebiskopens vilja, om han skulle blifva kvar
eller aflägsna sig, men då den senare med en vink gaf
tillkänna, att hans broder kunde inträda, nalkades han
skyndsamt dörren. Ärkebiskopens blick mulnade.
»Blif kvar, sven!» ropade han, »min broder har blifvit
sin och min fiendes man .. .jag må väl hafva en vän vid min
sida!»
Han log så hemskt därvid. Men Sigge stannade, och så
kom herr Krister. Han stannade på det uttagna steget, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
