Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oem kungens utsäde. 527
han fick se brodern, hvars skarpa,. aftärda drag gåfvo hans
anlete ett uttryck af förökad oböjlighet och hårdhet. Så som
han satt där i stolen, skulle han hafva blifvit sittande, äfven
om jorden öppnat sig under hans fötter, så vidt som icke ett
budskap om, att segern vinkade, därunder nått hans öra.
Den enda skiftning, som kunde märkas i detta anlete af sten,
var ett högdraget förakt för den man, som bugande stod och
tycktes vänta att blifva tilltalad.
Ärkebiskopen lät sin broder förblifva stående en stund.
»Nå väl», sade han därpå iskallt, »du har värmt dig vid
spiselelden hos mannen från Easeborg... hvad vill du väl
hos mig, Krister?»
»Jag kommer med b.ud från konung Karl... han räcker
dig sin hand till försoning», svarade riddaren.
»För en försoning?» upprepade ärkebiskopen och spände
sina ögon i brodern, men denne tillade, utan att lämna
honom tid till ytterligare spörsmål:
»Konung Karl är gammal och är ej längre den man,
som han fordom var, han vill uppriktigt försona sig med
Sveriges ärkebiskop. .. Jag finner väl, att detta ord skall
ljuda underligt i dina öron efter den makt, som du utöfvat
i Sveriges land, men det var en tid, som äfven du lyssnade
därtill och ville, att det skulle råda frid i riket... Därför
har jag åtagit mig konungens bud, och det tänkte jag i mitt
sinne, att du, broder, skulle ännu kunna bida din tid och
samla dina vänner och fränder omkring dig under de år, som
konungen kan hafva att lefva. Sedan stiger Jöns Bengtsson
till Sveriges rike igen, och hvem skall väl då våga lyfta en
lans mot hans välde?»
Utan tvifvel trodde sig herr Krister tala sin broder till
behag, när han sålunda lade sina ord. Men därutinnan
bedrog han sig och ådagalade, i det han själf trodde på en
möjlighet af sakernas ordnande sålunda, att han lika litet kände
dem som sin broder. Jöns Bengtsson hade kunnat böja knä
för konung Kristian, — det var blott ett medel för
vinnandet af hans högre mål, men hvad vore för honom att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
