Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
nils bossqn sture.
hade han doek träffat, innan som denna olycka hände
honom, och han hade ordentligt framfört herr Stens bud.
Riddaren satt stum vid denna underrättelse. Det lät så
otroligt, och dock var det sant, att Nils Sture hade glömt
honom, honom, som dock varit en så trofast vän i olyckan.
Hade Sten varit vid full hälsa och kraft, skulle han
måhända icke så obetingadt trott på hvad den mörke svennen
förtäljde honom, men nu var ban ur stånd att kunna pröfva
och granska. Och i själfva verket, hvad hade han väl för
skäl att antaga, det denne man, som så oegennyttigt räddat
hans lif, skulle fara med falskhet och lögn i en sak, hvaraf
han hvarken kunde hafva skada eller gagn?
Nej, det måste vara sant, det måste förhålla sig så,
som svennen sade. Nils Sture hade i glansen af all den
lycka och ära, som nu omstrålade honom, alldeles glömt bort
sin forne vän. Det fyllde Stens hjärta med sorg. Han kunde
icke hata, men han nedtyngdes af den djupaste smärta. Och
den sluge svennen lät honom få god tid att riktigt smälta
det gift, som han gifvit honom in.
»Nils, Nils!» utropade Sten, och en djup suck arbetade
sig fram öfver hans feberhet» läppar.
»Jag kunde dock hafva sagt eder det förut», yttrade Sigge
med en ton af deltagande, »men jag hade icke hjärta att
betaga eder hoppet. Också tänkte jag vid mig själf, att herr
Nils till slut kunde ändra sinne och för skam skull besöka
den man, som han är så mycket skyldig. Utan eder hade
han icke kunnat uträtta hälften af det, hvarför han nu
ensam uppbär äran . . . nej, det hade han icke, och det säger
hvar man i Sveriges rike.»
Sten lät honom tala. Han ville väl invända och kasta
ned hvarje ord af hvad han hörde; hans hjärta reste sig upp
mot de anklagelser, som sålunda gjordes den käre vännen,
men för hvarje gång han öppnade sina läppar att tala, föll
verkligheten blytung på honom, förlamade hans förstånd och
lade hans hjärta i bojor. Och allt djupare pressades den bittra
sanningen in i hans själ. Det var till en början blott en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
