Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tvenne björnramarne.
541
föst gård, som tillhörde herr Erik Axelsson’, insågo de, utan
att det behöfde försäkras af fogden och gårdsfolket, att all
tanke på vidare fortkomst för den dagen var fåfäng, och huru
ifrig än Sten var att snart komma till Räfsnäs och sedan till
konungen och till henne, som aldrig gick ur hans tankar, så
måste han foga sig i sitt öde och mottaga den gästfrihet, som
bjöds honom af herr Eriks fogde.
Så fort han blifvit ensam i sitt rum, lade han sig på
den uppbäddade sängen, och mattheten och öfveransträngningen
försänkte honom snart i en djup sömn.
När han vaknade, var det midnatt. Stormen hade-lagt
sig, och stjärnorna tindrade så lifligt från den djupblå
himlen, medan på jorden allt var inhöljdt i snö. Stärkt af
sömnen, steg riddaren upp och gick fram till fönstret samt
blickade ut öfver nejden, som låg så tyst och kall i stjärnljuset,
påminnande om tröstlösheten af hans egen ställning i lifvet.
Hans rum var beläget i gafveln af hufvudbyggnaden,
men fönstret vette ut åt gården, mellan hvars höga lindar
han kunde se ut öfver trakten. Till vänster på gården låg
ett litet enstaka hus, helt och hållet belyst af det klaraste
månsken, hvilket liksom sammanträngdt mellan
hufvudbyggnaden och de snöhöljda träden här med fördubblad styrka
utgöt sin ljusflod.
Den lilla byggnaden föste till en början icke riddarens
uppmärksamhet mer än något af de andra föremålen. De voro
alla liksom blott ansatspunkter, hvarifrån hans tankar flögo
ut öfver världen. Men plötsligt ändrade sig förhållandet.
Något skymtade fram i den lilla byggnadens fönster.
Han såg det icke först, men- snart träffade det hans blick,
och när han väl fått det inom synkretsen, såg han ingenting
annat än detta.
Det var en kvinnoskepnad af underbar skönhet. Hon
var hvitkladd som snön, och hennes ögon stodo stelt fästa på
stjärnorna, medan hennes händer voro sammanknäppta liksom
till bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
