Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
nils . bosson stube.
Riddaren lutade sig fram och pressade pannan mot
fönsterkarmen. Han rörde sig icke, han andades icke, han blott
såg och såg, som om han sett himmelen öppnad och en af
Guds änglar komma emot sig med himmelens frid och
lycksalighet.
Var det verkligt, hvad han såg, eller var det en
drömbild blott, en frukt af hans uppjagade inbillningsspel?
»Ingeborg!» utbrast han slutligen och tryckte handen
mot sitt hjärta.
Men synen var i detsamma försvunnen, och huru han
än ansträngde sig, kunde han icke se annat än den hvita
snön och månens strålar, som återstudsade från fönstret,
hvilket för öfrigt gapade så svart och så tomt emot honom.
I första häftigheten, medan dragen af den ljufva bilden
ännu stodo lifliga framför honom, ville han storma ut och
skaffa sig reda på denna kvinna, hvem hon var, och hvarför
hon lefde här på Lagnö gård. Men han hade icke tagit många
steg, förr än den tanken slog honom_för hufvudet, att han
intet alls skulle vinna med att väcka gårdsfolket midt i
natten. Yar det Ingeborg, som han sett, något som dock vid
närmare eftertanke föreföll honom alldeles otroligt, så stred
det ju mot alla ridderlighetens lagar att röra upp himmel
och jord, blott för att få veta, om det verkligen var hon eller
icke. Yar det åter icke Ingeborg, hvarför skulle han då icke
kunna vänta, tills dagen blef ljus och han kunde utan att
väcka onödigt uppseende göra sina frågor och efterforskningar.
Så satte han sig på fönsterbänken, och där föll han snart
åter i sömn och drömde om Ingeborg, som låg nedbäddad i
snö allt intill hufvudet, så att han såg blott munnen, som
var hårdt hoppressad liksom af smärta, och ögonen, som stodo
fulla af tårar.
Ett par timmar därefter vaknade han däraf, att någon
kom in och kastade ved på spisen samt gjorde upp eld. Han
for med handen öfver ögonen och såg ut. Men nu var allt
så mörkt där ute, medan lågan från spiselden spred värme
och ljus inne i rummet, och så hade drömmen bemäktigat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
