Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
nils bosson stuBe.
»Hon försvann ... ?»
»Ja!. .. Man säger väl, att hon blifvit gripen, men hvad
skall man väl tro om allt det, som berättas här i världen af
klaffaretungor.»
»Säg mig, säg mig allt hvad I veten...!» bad riddaren
lidelsefullt, och Brita efterkom hans bön.
»Så berättas det, att eder gode vän, herr Nils, gripit
henne, och att han sedan öfverlämnat henne åt hennes
farbroder, som antingen fört henne med sig till Finland eller
ock sändt henne till hennes fader i Danmark! För öfrigt,
stolts riddare», tillade hon, »ären I mig nu mycken tack
skyldig för hvad jag här sagt eder, ty det skolen I veta, att
nu mera vill ingen gärna tala eller höra talas om jungfru
Ingeborg.»
Herr Sten stod stum af smärta och förtviflan. Men med
en våldsam ansträngning arbetade han sig upp ur den
hvirfvel af mörker och natt, där han kastades omkring, och med
högburen panna och manlig hållning i blick och ton sade han:
»Ja, I skolen hafva mycken tack, för det I hafven sagt
mig sanningen rakt fram, jungfru Brita! ,.. Jag vet nu,
hvad jag har att göra, och, så sannt jag vill bära mitt
sköldemärke med äran, skall den fläck, som hvilar öfver stoltan
Ingeborgs namn, plånas ut, eller ock vill jag därför sätta
lifvet till, ty här råder idel lögn och bedrägeri!»
Han vände sig om -och gick bort från den i sin ordning
förvånade jungfru Brita, som stod och såg efter honom, huru
han hastade ut ur salen, liksom han i sin upprörda
sinnesstämning velat lämna slottet med ens.
Yid dörren stannade han. Där stod kungen och vinkade
honom till sig. Herr Krister Bengtsson stod bredvid och helt
nära Nils Sture och herr Gustaf Karlsson.
»Yiktiga nyheter komma samtidigt med dig, frände Sten,
till min konungaborg!... Herr Krister har i dag fått bud
och bref från Borgholm, att hans broder, ärkebiskop Jöns, är
död! Gud hans själ nåde... jag hade dock hoppats att få
trycka hans hand till försoning, innan ock jag kallas hädan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
