- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
554

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

554

nils bosson stube.

man, står ensam kvar och förmår intet annat än genom
eder...»

Han sträckte ut sina händer och fattade Nils Sture och
Sten samt tillade:*

»Hållen fast i hop, så skolen I föra verket till ett godt
slut, och Sveriges folk skall välsigna edert minne och hålla
eder lika dyra som jag, eder åldrige konung!»

Det är eget att se, huru, r striden mellan 8et goda och
onda i världen, det senare alltid uppträder med samnad makt,
med hela styrkan och klokheten hos den ■fullvuxne mannen,
då däremot det förra ofta inskränker sig till något skenbart
ringa och oansenligt, blickar emot en ur en kvinnas öga eller
dallrar i leendet på ett barns läppar.

Här var det blott en önskan, en suck af en svag och
kraftlös gubbe, men denna suck gick ur hjärtats djup. Ack,
han visste väl, den silfverhårige kungen, huru ondskan
smyger sig fram och skiljer vän ifrån vän, och här hängde dock
Sveriges väl eller ve på styrkan af det band, som höll de
båda Sturarne tillsammans.

Samma kväll, som detta timade i Stockholm, satt Erik
Olsson framför sitt med papper och böcker öfverlastade
arbetsbord i Uppsala. En brasa flammade från eldstaden och
upplyste rummet, äfvensom den fromme kanikens bleka och
aftärda ansikte, i hvars drag allvaret tog öfverhanden öfver
den själsgodhet, som framblickade ur de djupa ögonen. På
bordet brann en lampa, hvars skärm hindrade ljuset att falla
den lärde historieskrifvaren i ögonen.

Han skref med mycken ifver. Tydligen hade han just
nu en tanke fullfärdig, som han skyndade sig att nedskrifva.
När det var gjordt, lade han pennan ifrån sig utan att lyfta
Ögat ifrån papperet, genomläsande hastigt och liksom fattande
i ett sammanhang det senast skrifna. Ett drag af förnöjelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free