Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
nils bosson stube.
ligga någon sanning i sägnen, så skulle det betyda
biskopsskifte här i ärkestiftet ... Hm! Må Gud i sin nåd döma
öfver ärkebiskop Jöns, men nog hafver han glömt sin
ärkebi-skopsstaf för den krona, som konung Karl tog bort från hans
släkt... och oärlig var han visserligen därutinnan!... Med
rätta räknar höfdingaboken till sina tolf oärliga åthäfvor den
biskop, som förgäter sitt heliga ämbete, därtill han är satt å
Guds vägnar, och vill hafva vördning och ära bland
världsmänniskor ... Men Herren döme, Herren döme!»
En suck afslutade meningen, men i detsamma hördes en
djup, allvarlig stämma från dörren.
»I hafven rätt, vördige herre, nu ståndar ärkebiskop
Jöns inför Guds domstol!»
Kaniken for upp, men öfverraskningen, om den ock till
följd af bekräftelsen om ärkebiskopens död framkallade samma
drag af djupt allvar, som stod utprägladt på mannens vid
dörren anlete och klang i hans stämma, utöfvade dock icke
på honom något obehagligt inflytande. Det syntes tydligt,
att mannen var honom kär.
Han framsträckte handen mot honom och bad honom
omständligt förtälja hvad han visste om det timade dödsfallet.
Detta var icke mycket, men så mycket var visst, att
ärkebiskop Jöns var död, och att det nu skulle blifva nytt
ärkebiskopsval.
Mannen var ingen annan än Brodde, som hela tiden
uppehållit sig i Uppsala och trakten där omkring för att
spana efter mördaren och tvinga honom till bekännelse så
väl om det gömställe, där han dolt herr Sten Sture, som det,
där jungfru Ingeborg försmäktade, om hon ännu var i
lifvet, efter som han väl kunde förstå, det mördarens mening
var att undanrödja henne lika väl som herr Erik Olsson, för
att befria sig från hvarje anklagande vittne. Han hade
under hela denna tid på det omsorgsfullaste dolt sin vistelseort,
emedan han väl kände sin fiende och visste, huru vaksam
och samvetslös han var. Äfven den omständigheten, att
kaniken, som en gång räddat hans lif, kunde i hvarje ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
