Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»kungen han föb jungfru solfager hem.»
561
Det oväder, som hade sin rot hos den gamle ärkebiskopen
på Borgholms slott, växte ut och slog med onda dagar ned
öfver Sverige, när man som minst väntade det. En tapper
och dristig riddare stod i spetsen för detta angrepp på
Sveriges fred och konung Karls tron, — det var herr Erik
Karlsson, en broder till den käcke linköpingsbiskopen. Han hade
mycken framgång, drog från Östergötland norrut och in i
Yästmanland, vann en seger öfver konung-Karls folk vid
Arboga och fortsatte sitt tåg till Uppland, lämnande en
afdelning af sin här framför Yästerås. I Uppsala förklarade
han konung Karl för en menedare, bar upp skatten och
skickade sig som rikets rätte herre och höfvitsmän.
Den gamle kungen skref i hast till Nils Sture, som nu
satt i ’lugn och ro på sitt nybyggda Penningeby och läste
och läste om igen Engelbrekts saga, att han ännu en gång
skulle draga ut, och att folket skulle gå man ur huse att
strida för Sveriges frihet. Men fienden kom så brådstört, och
faran var så nära, att i Uppland var föga att göra, utan
herr Nils skyndade till Dalarne. Herr Sten, som gick och
sörjde förlusten af sin Ingeborg, var äfven färdig att glömma
sin sorg och skynda sin frände, konungen, till hjälp. Han
uppbådade allmogen i Södermanland, undsatte Yästerås och
drog fram till Uppland. Men förrädare funnos i hans här,
så att han måste fly uppåt Dalarne, och herr Erik yfdes
öfver sin framgång, skämtade med riddarne, som slutit sig
till honom och ordade vidt och bredt om sin stora framgång
samt skref till sin fru, »att hon skulle fröjda sig, ty snart
eller åtminstone inom ett år skulle hon bära krona i Sveriges
rike». Det var på hösten 1469, och julen drack den
seger-stolte herren med sina vänner i Uppland. Strax på nyåret
ville han draga upp i Dalarne att krossa de båda Sturarne,
och sedan var han och ingen annan herre i Sveriges land,
det löftet gjorde han vid julbägaren.
Han verkställde ock sin föresats, drog öfver Långheden
och öfver Dalälfven och kom ända fram mot Falun. Här
mötte honom Sten Sture med den i hast samlade allmogen
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
