Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
nils bosson stube.
från de närmaste socknarna, och — här möttes herr Erik af
motgången. Hans folk flydde efter en het strid, där han själf
fäktade bland de främste. Fullkomligt slagen blef han dock
icke, utan samlade åter sitt folk vid Uppbo, där färjan gick
öfver Dalälfven, och där ville han ännu en gång fresta sin
lycka mot dalkarlarne. Han skummade af harm öfver den
nesa, han lidit, och samma stämning rådde äfven hos de andra
herrarne och utbredde sig öfver hela hären, ju mer man blef
i tillfälle att öfverblicka de sista tilldragelserna och besinna,
huru man låtit sig besegras af bönderna.
Motsatta känslor svällde i bondelägret vid sjön Runn.
Man önskade blott, att herr Nils varit närvarande med folket
från Siljansdalarne, så hade allt med ens varit slut, ty då
skulle ingen af fienden hafva undkommit, icke ens herr Erik
själf. Äfven herr Sten, där han satt i en bergsmansstuga
nära stranden af sjön, delade folkets mening. Men han var
dyster och ordkarg och satt hopsjunken på den väggfasta
bänken med armarna korslagda öfver bröstet och blicken
stirrande in i den snart utbrunna spiselelden.
Framför honom stod Sigge, hans sven och numera allt
i allom. Han var färdig att gå ut ur stugan, men tycktes
dessförinnan vilja afbida, om hans herre hade något att
tillsäga honom. Då herr Sten emellertid förblef tyst, yttrade
Sigge:
»En sak skolen I besinna, herr Sten, medan I sitten här
allena... den ära, som I nu vunnit, går upp i rök, om I
icke begagnen tiden och krossen herr Erik, innan ...»
Sten såg upp och fäste en frågande blick på Sigge.
»Innan en annan kommer, som tager både ära och seger
från eder!» tillade denne och fortsatte med ett elakt löje, då
riddaren åter såg ned på glöden i spiseln: »jag sade eder det
förut, när jag kom åter till eder från herr Nils, att han icke
skulle komma. Jag märkte hans list på hans leende, då jag
framförde edert bud, att fienden gått öfver älfven, och att I
ensam ej kunnen stå honom emot. Han lämnade eder med
flit, för att I skullen falla i striden mot herr Erik. Nu skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
