Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»kungen han föB jungfru solfager hem.» 571
derna voro klädda i denna ljusa grönska, som tillhör det
återvaknande naturlifvets förpostkedja; trädens knoppar svällde
af sin blifvande rikedom, och i lundarne slog där och hvar
en trast sin drill. Men öfver det hela göt månen en ström
af ett obeskrifligt ljus. Såg riddaren uppåt, så spände
himmelen där sitt blåa hvalf; såg han nedåt, så slöt sig hvalfvet
i en oändlig afrundning genom sin spegelbild i sjön under
hans fötter. Hela landskapet tycktes ligga och drömma som
en af de lycksaligas öar midt i ett förtrolladt haf, midt i en
värld af kretsande stjärnor.
Riddaren reste sig upp i stäfvèn af båten och såg sig
omkring, alldeles hänförd af det sköna skådespelet. Låg månne
hans lycka och drömde i denna undervärld, som antagit så
ljuf en skepnad, just för att dölja inom sig sin skönaste
prydnad? Hjärtat klappade af fröjd, taflan var så ljus och
full af hopp öfverallt, hvart ögat blickade hän, huru kunde
väl ondskan dväljas i denna värld, huru kunde en tanke på
död och förintelse uppstå?
Sakta gled båten hän, och roddarne, hvilka sågo på sin
herre, huru högtidligt stämd han var, och äfven själfve
tilltalades af naturen omkring sig, — de sänkte och höjde
år-bladen så tyst ur vattenspegeln, att endast en och annan
neddroppande vattenpärla förrådde- båtens rörelse framåt
genom människoarmar. Man kunde hafva varit färdig att tro
honom dragen in i denna trollvärld af osynliga makter.’
Plötsligt slog sig riddaren för sitt bröst och sträckte ut
handen framför sig.
Båten befann sig i sundet mellan Oknön och Aspön och
höll sig tätt under det senare landet. Man kunde på afstånd
se hustaken på Lagnö gård och längst bort den udde, kring
hvilken man skulle vända för att komma till den lilla
holmén, där Sigges moder bodde. Det var dock hvarken det ena
eller andra, som väckte riddarens häftiga åtbörd.
Han stod med blicken liksom fastläst vid stranden, och
ett utrop, som hans läppar varit färdiga att uttala, stannade
och sjönk tillbaka igen. Den hastiga sinnesrörelsen tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
