Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
nils bosson stube.
plötsligt hafva hårdnat till och stelnat, när den hunnit sin
högsta grad af utveckling.
På strandens späda grönska invid ett kors, som var
sam-’manfogadt af en smärt, afhuggen björkstam, stod en
kvinnoskepnad och blickade ut öfver den månbelysta fjärden. Hon
var höljd i en fotsid hvit mantel, men hufvudet var bart,
och de långa, mjuka lockarne föllo fritt omkring hals och
skuldror. Hon stödde den ena handen på korset, och den
andra förde hon i en halfkrets öfver de små blommorna’kring
korsets fot, som om hon uttalat välsignelsen öfver dem, eller
en besvärjelseformel.
Ty hon var så bländhvit och öfverjordiskt skön, där hon
stod i månens fulla ljusflöde, att maji knappast kunde taga
henne för en mänsklig varelse. För riddaren var hon en
ängel, som nedstigit från Guds himmel att hölja hans värld
i denna slöja af underbar skönhet, så att den tunga sorgen
skulle kännas mindre tung, eller var hon en bergtagen mö,
som i aftonens dunkel, när älfvorna skulle börja sin dans,
fått lämna bergssalen att återse den värld, som hon glömt,
och skynda tillbaka vid första hanegället.
En aning genomblixtrade riddarens själ, men han vågade
knappt gifva den ord. Yar det Ingeborg, frågade han sig,
men intet ljud kom öfver hans läppar. Han stod där andlös
och darrande af den häftigaste själsspänning.
• Men båten kom närmare, och ju mera han såg, desto
mera uppenbarade sig drag för drag Ingeborgs bild. Det var
hennes panna, hennes ögon, hela den smidiga, lätta, luftiga
skepnaden var hennes.
Och riddaren ropade Ingeborgs namn, och roddarne
hvilade på årorna och vände sig om.
Då var med ens hela synen försvunnen.
»Lägg i land!» ropade riddaren med lidelsefull häftighet,
och båten sköt som en pil genom vattnet, och ännu innan
den hunnit taga landfäste, var riddaren med ett språng på
stranden och skyndade fram till det ställe, där han sett sin
Ingeborgs bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
