Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»KUNGEN HAN FÖR JUNGFRU 80LFAGER HEM.» 585
»Så är det mig sagdt, att riddarens namn är Fjalar
Ormsson . . . annars så gick han och gällde i lifvet som den
gröne riddaren.»
Sten försjönk i tankar, men hans anletsdrag voro så stela
och förvridna, att det var tydligt, att han icke var mäktig
sig själf, ntan talade och handlade och tänkte liksom under
inflytande ef en förtrollning. Han var liksom fastkedjad vid
en förutsättning, hvars verkliga halt han icke vidare
undersökte eller var oiörmögen att undersöka, och han gick in i
en evig kretsgång omkring denna förutsättning.
»Nåväl», sade han slutligen, »det kan vara, som du säger,
och då må sanningen uppdagas och det brista, som måste
brista... Men ve dig, ve dig, sven, om du låter föra dig
bakom ljuset. .. Sker det, som du sagt, att riddaren aktar
draga nedåt Yästergötland, så skall du samma dag hafva mitt
svar ... till dess må jag betänka mig.»
Därmed afskedade han svennen. När han vände sig om,
stod konungen framför honom med den djupaste sorg i sitt
anlete, men med utbredda armar, och Sten störtade sig, utan
att kunna återhålla sina tårar, till konungens bröst. Det
dröjde länge, innan någondera kunde yttra ett ord, men
slutligen afbröt konungen tystnaden.
»Min stackars Sten», sade han, »nu förstår jag, hvad som
så länge tryckt ditt sinne . . . men var vid godt mod, min son,
mörkret är icke så svart, som det synes dig. . . Nils Sture
... Nils Sture är värd den främsta platsen i riket. . . dock
hade jag väntat, att han sagt mig det rent ut, som jag nu
på en omväg fått att höra ... Då hade ock hans vilja gått
fram, och ingen hade haft något att säga därtill. Ty ännu
tynger dock Karl Knutssons ord något i den vågskål, där
Sveriges öde väges af människor .. .»
Konungen afbröt sig och gick ett par steg fram och åter.
»Nils Stures bevekelsegrunder kan jag icke känna»,
fortsatte han därpå, »men det vet jag dock, att de kunna tåla
vid dagsljuset, hvad heller som är, och här finnes blott half
sanning i hvad svennen haft att säga, blott half sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
