Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
NILS BOSSON STUBE.
Men jag hade velat hafva fullt förtroende af Nils, liksom jag
hade fullt förtroende för honom ... nu är det brutet ...»
Och åter afbröt konungen sig och stannade framför
fönstret, men tillade sedan med hastiga ord:
»Godt, vi skola se, vi skola se ... är det, som mannen
säger, så må det blifva hans straff, att hvad han med allt
detta syftat på slinter honom ur händerna. Meningarna kunna
dock vara delade om, hvilken nu är den värdigaste mannen
att träda till regementet i Sveriges rike!»
Därpå lade han sin arm på Stén och förde honom med
sig ut ur rummet åt frustugan till. När de kommo utanför
dörren, som ledde till denna stora sal, stannade konungen
och lade båda sina händer på Stens axel.
»Nu månde vi låta sorgerna fara», sade han och såg så
innerligt och varmt in i riddarens öga, »jag har en glädje
sparad åt dig, som du väl icke kan drömma om ...»
Riddaren såg frågande på konungen, fast sorgen ännu
låg så mörk och tung under hans ögonbryn.
»Jungfru Solöga!» sade konungen, och riddaren ryckte
häftigt till.
»Den gamle gubben har förmått, hvad icke du, en ung
riddare så båld, haft makt till ... hvad säger du, Sten?»
fortsatte konungën.
»Den ena villan kan aflösa den andra», svarade Sten
misstroget, »det kan finnas mera än en, som bär det namnet.»
»Så vidt jag vet, var det dock blott en, som
ungersven-nerna gåfvo det namnet på min dotters bröllop i Nyköping!»
»Ingeborg!» utropade Sten, och den starke mannen
darrade, som om en feberfrossa genomskakat hans kropp. Så
plötsligt öppnades för honom förlåten till hans lyckas helgedom.
Konungen nickade därtill helt vänligt.
»Ja, ja», sade han, »Ingeborg Åkesdotter, hon och ingen
annan! . . . Ack, du vet icke, hvilka sorger det arma barnet
måst utstå för din skull!»
Han drog riddaren med sig in i den djupa fönstersmygen
strax bredvid dörren, och här berättade han Ingeborgs historia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
