Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
nils bosSon stube.
att fatta hela vidden af den matt öfver sig själf, som denne
här utvecklade. Bäst fattades dock det storartade i dennes
hela väsen och uppträdande af Erik, svennen från Engelbrekts
dagar. Han stod där med grånande lockar kring hjässan, men
hans ögon lyste med samma eld, som då han red med bud
mellan frihetshjälten och Herman Berman.
»Se, jag vill dig alldeles intet ondt», fortsatte Gumme
till Hollinger, »du sk^ll gärna för mig behålla ditt lif, men
gif mig blott det papper åter, som du med list och våld
af-tvang mig och fru Brita, du minns på Hammarstad, när du
listade dig in i lönrummet därstädes.»
»Stode jag icke inför min herre och befunne vi oss icke
i Herrans hus, vid mitt goda svärd, din hala tunga skulle
icke säga många ord till i denna världen, du svarte mördare!»
»Alldeles så, Hollinger Birgersson ... men nu är det blott
det där lilla papperet, jag vill hafva, och sedan äro vi kvitt...»
Hollinger teg och såg på sin herre, utan att svara. En
af stigmännen steg fram och ville tala. Utan tvifvel var
det hans mening att förtälja hvad som nyss förut timat, en
upplysning, som, ehuru den fullkomligt skulle hafva
tillfredsställt Gumme med afseende på det ödesdigra papperet,
dock föga skulle hafva inverkat på gången af det hela eller
förändrat något i det öde, som i mördarnes råd ,var bestämdt
att öfvergå herr Nils och hans män.
Men Sigge afbröt allt ordande i ämnet,
»Här förspilla vi onödigt tiden», röt han, »upp stigmän
och tagen svennen. Yi få senare talas vid, och då vill jag
väl se, om vi ej skola finna "medel att tvinga fram både detta
papper och annat mera!»
Hollinger bet tillsammans tänderna af rättmätig vrede,
men en blick på hans herre kom stormen att lägga sig, och
han lät utan motstånd de vilda männen föra sig åt sidan.
Nu vände sig Sigge mot herr Nils.
’ »Nu gäller det dig, Nils Sture», ropade han, »jag har
konungens befallning att taga dig till fånga. Det är rätt,
att du. fogar dig i ditt öde, så undgår äfven jag att störa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
