Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x bit katarinas klosterkyrka.
625
kyrkans heliga frid. Men ditt svärd skall du lämna och
dina händer skola bindas, och sedan må du taga farväl af
denna världen ... Var dock tröst, du skall icke blifva ensam
på den kalla stigen, ty dina män skola följa dig...»
Fru Brita uppgaf ett hjärtslitande rop och sjönk ned vid
sin herres sida, men gubben Bengt steg fram mellan den
grymme förrädaren och herr Nils. En hviskning genomlopp
mördarskaran, man såg en och annan af svennerna hastigt
vända sig om, och från dörren hördes snabba, men kraftiga
och fasta steg af män, som närmade sig koret. Det kunde
icke vara annat än vänner till de sammansvurne, ty tvenne
kungliga svenner stodo som vakt vid kyrkdörren, och då
fäste sig de båda anförarne icke det ringaste därvid. Sigge
kände blott sin ifver stegras att snart få ett slut på denna
del af sitt företag, för att sedan komma till Stockholm och
fullborda hvad som återstod för vinnandet af det frälsebref,
hvilket var honom utlofvadt af ärkebiskop Jöns, och hvarom
han sedan fått ytterligare löfte af de herrar, som nu voro i
färd med att upprätthålla det ärkebiskopliga verket.
Men plötsligt ljöd en klangfull, befallande stämma:
»Gripen förrädaren!»
Och den vilda hopen af skäggiga anleten delade sig åt
sidan, och en hög riddareskepnad störtade fram.
Det var Sten Sture.
Han hade icke gifvit sig någon ro, sedan han
genomskådat hela den väfnad af list och svek, som spunnits mellan
honom och hans ädle, men misskände vän, förr än han
lämnat Stockholm och, så fort en häst kunde bära honom, ilat
ned till Skara, att där komma till tals med Nils. Han hade
hört den förrädiske svennens sista ord, och han uppfattade
blixtsnabbt hela ställningens öfverväldigande fara.
Sigge flög tillbaka, som om hvalfvet remnat öfver hans
hufvud och en hämnande ängel satt udden af sitt bart
huggande svärd mot hans bröst. Sten Stures ankomst var något,
som han aldrig kunnat drömma om, och i bestörtningens
första ögonblick förlorade han så helt och hållet all fattning,
Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
