Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slaganfall, och ehuru hemmet var burget, behöfdes det dock, att studenten för
sin del lättade dess bördor. Efter ett års närvaro vid universitetet,
hvarunder han blifvit fördelaktigt känd af flera bland lärarne, mottog han
därför, genom förmedling af en bland desse, plats som informator. Först hos
en af finska krigets veteraner, frih. Falkenberg på Lagmansö i
Södermanland, sedan hos en Knorring på Warnäs, hos Brahe på Rydboholm, sist
och längst hos grefve Falkenberg på Brokind i Östergötland innehade
Starbäck »kondition» under de närmare trenne år, han var från universitetet
frånvarande. I umgänget, i naturen, i biblioteken och familjearkiven skötte
Starbäck under denna tid jämväl egna studier. Han var knappt
återkommen till Uppsala förr än han — under namnet Georg — utgaf novellen
»Gud och Guld» (Stockholm, Bonnier 1853, 72 s. 8:o). Den är till
kompositionen ganska omogen, är sentimental, har många orimligheter, men
försöker teckna karakterer och vill skipa rättvisa på grundval af ånger och
förlåtelse. Till sist uppvisas också, att »Gud är mäktigare än guld».
Starbäck tillbragte nu några terminer i Uppsala, sysselsatt med
förberedelserna till filosofiska doktorsgraden. I mars 1854 aflade han under
prof. Böttiger sitt första disputationsprof, till professorns afhandling själf
fogande några teser, i hvilka han söker ange orsakerna till det romerska
språkets förfall under kejsartiden. I maj uppträdde han åter som
respondens, denna gång som filosofie kandidat under prof. J. H. Schröders
præsidium, men var själf författare till afhandlingen: »Vasaätten under
Unionstiden», som, i sina två ark, räckte till för två gradualdisputationer. En
blifvande kamrat på parnassen försvarade nämligen några dagar senare det
andra arket, och erhöll därigenom alldeles samma »akademiska» merit, som
författaren för sitt ark. Denna Starbäcks första historiska skrift visar
redan hans förkärlek för den period af våra häfder, hvilken han sedermera
genom sina bästa historiska romaner sökt ställa mera lefvande inför sin
samtid. Det var folkets framträdande under unionstiden som en makt, gent
emot stormansvälde och utländsk konung, hvilket gaf denna tid ett så högt
värde för Sveriges utveckling. Denna syn på tingen framställer Starbäck
i sin skrift, hvari han för öfrigt ger en öfversikt af partigrupperingen bland
stormännen under 13- och 14-hundratalen och redogör för då kända
medlemmar af Vasa-ätten.
Det var den 9 juni 1854, Starbäck, jämte 113 kamrater på
parnassen, kransades som filosofie doktor och de fria konsternas magister, i
Uppsala domkyrka. Akten slöts med predikan af Thomander, som i ett
mäktigt anslående föredrag talade om »den ofrihet, hvarunder ett ovarsamt
kunskapsbegär lätteligen hemfaller». Med ofrihet menade talaren lärdomens
lust att vara sig själf nog och lämna kristendomens grund. Och här
talade han äfven ur Starbäcks bjärta. För honom var religionen en
lifgifvande kraft, i oupplöslig förening med fosterlandskärleken. Stödd på dessa
makter gick han nu ut i lifvet att verka efter sin förmåga.
Framtidsplanen var redan lagd. Starbäck ville verka som
ungdomslärare i den högre skolan, som folklärare genom sin penna.
Lärareverksamheten begynte han vid Västerås skola, som
tillförordnad lärare i svensk historia under höstterminen 1854. Hans från början
framstående skicklighet som undervisare, liksom hans gedigna kunskap i
läroämnet vållade dock, att hans arbete i Västerås icke blef långvarigt.
Han kallades nämligen till Norrköping af grundläggaren af ett
privatläroverk därstädes, f. d. artillerilöjtnanten, filosofie doktorn A. Törnstén,
hvilken något tidigare öppnat »Norrköpings Nya Elementarskola», senare
kallad »Norrköpings Lyceum», och för att betrygga företagets framgång samlade
kring sig de bästa lärarekrafter, han kunde erhålla. I utbyte mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
