Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänstemeriter vid statens läroverk erbjöd Törnstén bättre löneförmåner än dessa,
och på Starbäcks val inverkade dessutom den större frihet i
undervisningens anordning, som rådde vid det privata läroverket. Från början af
1855 var alltså Starbäck lärare i historia, geografi och svenska språket vid
Norrköpings Lyceum och hade funnit sitt framtida hem.
»Kärleken och värmen hos läraren» satte Starbäck som bästa
lärometod, och i dess tillämpning brast honom intet. Snarare hände det, att
för mycket af värme någon gång verkade störande, men då endast på
sådana ynglingar, hvilka själfva saknade den glöd i sinnet, af hvilken
läraren ville forma ett ljus för deras framtid. Starbäck ogillade i lika hög
grad den gamla »karbasmetoden», som den vid undervisning i allmänhet
och särskildt i historia allt för ofta använda utanläsningen och torra
uppräkningen af namn och årtal. I ett offentliggjordt föredrag af 1858 om
»historiens betydelse som undervisningsämne» har han härom uttalat varma
ord. Man tror, säger han, att den, som aldrig stakar sig på ett årtal, kan
väl sin historia! »Skulle detta vara historia, då underskrifva vi genast
utan betänkande förkastelsedomen öfver henne som bildningsmedel.»
Kännedomen om de yttre händelserna är historiens anatomi, insikten i deras
förbindande, verkande krafter historiens fysiologi, men icke ens dessa båda
tillsammans utgöra den verkliga historien. »Man måste se dem båda för
sina ögon i deras lefvande, individuella drag, man måste själf vara
närvarande vid skådespelet af den mänskliga utvecklingens drama, och det med
desto större nödvändighet, som dessa handlingar, hvilka äro döda, en gång
hafva varit lefvande. Detta fordom har varit ett nu, och blir det ej åter
lefvande inför oss, manas ej de döda fram ur sina grafvar och stå lifs
lefvande för oss, så är det visst, att vi aldrig komma att känna dem ...»
Denna lifliga skildring af flydda tider, ännu lefvande i den gamles minne,
som fordom tåldes för de unga, framför den sprakande hällen, finnes ej mer
i vår tids undervisning. Dock lifvas ännu de ungas bröst, när de höra
eller läsa om storhet i sinne och handling, om uppoffrande kärlek och
dygd. »Det är ej hos dem felet får sökas, det är hos dem, som intagit
den gamles plats vid brasan i sagukvällen».
På den platsen ville nu Starbäck verka. Hela hans
författareverksamhet visar det, icke mindre än hans lärarevärf. I den historiska
läroboken som i läseboken, i det stora verket »Berättelser ur Svenska
historien» som i de talrika historiska romanerna, öfver allt se vi Starbäck på
»den gamles plats vid brasan i sagukvällen».
Han ville göra förgångna tiders lif åter lefvande i sin svenska
samtids sinne. Han ville därmed höja dess blick för utvecklingens kraf,
motverka egoismens trångsinthet, stärka känslan af ansvar inför framtiden för
det sätt, hvarpå minnenas rika arf förvaltats i en viktig brytningstid.
För att mångsidigare kunna arbeta för detta stora mål utvidgade
Starbäck snart sin verksamhetskrets.
När grundläggaren af »Norrköpings Lyceum» kallats till föreståndare
för stadens tekniska skola, öfvertog Starbäck 1858 jämte en annan lärare
»Lyceum» för egen räkning. Läroanstalten hade då 14 lärare och 80
lärjungar, fördelade i fem klasser. Starbäck inköpte ett hus, i hvilket skolan
inrymdes. Han ingick som delägare i en tryckeri- och förlags-affär, under
firma »Föreningen», och främjade uppsättandet af en ny, frisinnad
lokaltidning, som i slutet af 1858 begynte utgifvas från »Föreningens» tryckeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
