Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och under allt detta fortgick Starbäcks hufvudverk, till hvilket hans
öfriga skrifter förhöllo sig som inledande eller fortsättande. De små
berättelserna skulle väcka hågen för de stora, dessa lifva sinnet att i de
historiska novellerna och romanerna göra ännu närmare bekantskap med
flydda tider. Ökad kunskap om fädernas lif föder stegrad kärlek till
deras land.
Historien om Gustaf Wasas söner utgafs 1869 (526 ss.), en öfversikt
öfver land, folk och statsförfattning under Gustafs och hans söners tid
följde 1870, 1872 var historien om Gustaf Adolf färdig (736 ss.) Raskt
satte sig Starbäck till fortsättningen. Halfva första delen af »drottning
Kristina» låg färdig på hans skrifbord, tio eller tolf novellistiska
berättelser från Gustaf Adolfs och Karlarnes tider voro färdiga men ännu icke
tryckta, det sjöd inom honom af arbetslust och diktarkraft. Den
efterlängtade dag, då arbetets lön utplånat företagsamhetens förluster, tycktes
redan gry.
Då, i december månad 1872, var segern nära. Men ofärden var
ändå närmare. På vägen från skolan till hemmet träffades Starbäck
plötsligt af ett slaganfall. Förbigående förde honom hem, den starke
mannen, som ej visste af sjukdom, bars lam och mållös till de sina. Efter
hand förbättrades hans tillstånd något, men den andliga kraftens
kroppsliga organer vägrade delvis sin tjänst. Minnet kom åter, men
författarförmågan var för alltid borta, målföret dåligt, rörelseförmågan inskränkt.
Utan klagan bar han sitt öde. Men då han åtta veckor efter
olycksfallet för första gången återsåg sitt arbetsrum, öfversköljdes hans kinder af
heta tårar.
Allt hvad läkarekonsten och ett kärleksfullt hem förmådde för att
lindra Starbäcks olycka räckte ej till att återgifva det förlorade eller styrka
det förlamade. En badresa till Öresund försöktes 1874. När allt hopp
om förbättring ändå uteblef, ingaf Starbäck till K. M:t ansökan om
erhållande af pension vid afskedstagande från lektorstjänsten. Vederbörande
myndigheter tillstyrkte bifall, K. M:t afgaf proposition till riksdagen 1875
om anvisande af 3,000 kr. som pension åt Starbäck, hvars verksamhet
som skolman och skriftställare i regeringens ord till riksdagen vann det
amplaste erkännande. Ehuru ett belopp af 2,500 kronor varit mera
reglementsenligt, beviljades den begärda summan af båda kamrarne utan
diskussion. Fakta hade talat.
Samtidigt med ingifvandet till K. M:t af Starbäcks pensionsansökan
utgick från fjorton framstående män ett »upprop till svenska allmänheten»
att, af tacksamhet för Starbäcks verk under hälsans dagar, subskribera en
fond med närmaste ändamål att skydda hans hustru och tre barn för
ekonomiskt betryck. Fondens räntor skulle tillfalla lektor Starbäck och hans
hustru i deras lifstid samt efter dem deras barn, tills de vunit en
oberoende ställning, hvarefter kapitalet skulle benämnas Starbäckska
Stipendiefonden och dess räntor utdelas som belöning för utmärktare framsteg i
historiska studier bland studerande vid Uppsala universitet. Det vackra
uppropet besvarades med en teckning å, i rundt tal, 28,000 kronor.
Starbäck bodde kvar i Norrköping till 1883, hvarefter han med sin
familj flyttade till Uppsala, där en tillstötande sjukdom den 8 oktober
1885 gjorde slut på hans långa lidande. Västmanlands-Dala och Östgöta
nationer af den studerande ungdomen hade invalt Starbäck bland sina
hedersledamöter, och båda följde honom till den sista hvilan i den
förstnämnda nationens nya graf.
Carl Georg Starbäck hade rika anlag och goda gåfvor, af hvilka en
kärnfrisk kropp ingalunda var den minsta. Han var en glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
