Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgängesvän, med god sångröst och musikalisk begåfning; han tecknade väl, ehuru
endast själflärd, och var i det yttre lifvet en ganska praktisk man.
»Studenten» satt alltid i honom, och till studentlifvets glädje återvände han
gärna i minnet. Hans eget hem i Norrköping var under hans hälsas
dagar ett gästfritt hem, där trefnad rådde och gammaldags allvar låg öfver
hvardagslaget. Starbäck höll gärna tal i festligt samkväm, och han
talade väl, i gammaldags kärnfull stil, med kraftig och behaglig stämma.
Sällskapslifvet förlorade honom emellertid mer och mer under järnflitens
år. Timmarne voro beräknade för skrifsidorna, dessa för både läsarne —
och kreditorerna. Och med så stor framgång kröntes beräkningarna, att
Starbäck på tre år skref sig till mer än 20,000 kronor, äfven i detta fall
en sällsynt svensk.
Starbäck var en vänsäll man och särskildt i skarpskytteidéns första
tid mycket afhållen för sitt lifvande ord och sin allvarliga håg. Och dock
inträffade just under detta skede, och med anledning af hans åtgärder
som skarpskyttestyrelsens ordförande, en händelse, som vittnar om låg
elakhet mot den varmhjärtade och rättrådige mannen. Den 30 april 1862
lästes i Post- och Inrikes-Tidningar, bland dödsannonser, att »den Högste
behagat efter sitt allvisa råd hädankalla skolläraren magister Carl Georg
Starbäck» ... jämte citat af »Sv. Ps.-B. ps. 462» — den främsta af de
psalmer, hvilka i innehållsförteckningen angifvas som »varnande åtanka
på den osaliga evigheten». Starbäcks mor bodde i Stockholm, hans
vänner där och annorstädes grepos af öfverraskning, tidningarna uttalade sig
beklagande öfver dödsfallet, men icke slog man upp citatet till
psalmboken. Aftonbladets redaktör, dr Sohlman, införde i numret för 1 maj en
sympatisk nekrolog öfver Starbäck, hvarefter han begaf sig ut till
Djurgården, där en större krets af vetenskapsmän, litteratörer, konstnärer o.
s. v. öfverenskommit om gemensamt festsamkväm. Här nåddes Sohlman
af telegram från Starbäck, att han alldeles icke var död. Under lifliga,
välönskningar för hans hälsa och välgång tömdes hans skål i det vittra
laget, och Aftonbladet, Nya Dagligt Allehanda och Post- och
Inrikes-Tidningar, icke nöjda att endast ogilla den infame annonsörens beteende,
utfäste gemensamt en belöning af 300 kronor för den brottsliges upptäckande.
Detta hjälpte; det leddes i bevis, att annonsens författare och insändare
voro tvenne f. d. instruktörer vid Norrköpings skarpskyttekår. Den ene
af dessa var fanjunkare i tjänst — och blef genast afskedad från regmentet.
Denna episod väckte på sin tid rätt mycken uppmärksamhet på
Starbäck och hans värf, och vållade honom varmt erkännande, icke blott i
den vitra kretsen på Djurgården 1 maj, utan snart sagdt öfver allt
Sveriges land, så i tidningar, som enskilda samkväm.
Starbäck vann, som ofvan är anfördt, sin maka i Norrköping 1857.
Hennes namn är Matilda Carolina Hallgren, dotter af bankkassören i
Norrköping Johan Gustaf Hallgren och hans hustru Anna Fredrika Zetterstrand.
Af makarne Starbäcks barn är den äldsta, Anna Charlotta, född 1858,
lärarinna i Uppsala, sonen Carl, född 1863, fil. doktor, och den yngsta,
Kristina Matilda, född 1869.
September, 1894.
H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
