Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En »Lumbye-lock» och ett par nätta stöflar. Bagatell af Anton Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonen och Lumbye’s Drömbilder i öronen, det får
ju hvar och en medgifva vara herrligt. Aurora, som
gerna fäste sig vid yttre fördelar, var alldeles betagen
i den lock, hvilken med behaglig vårdslöshet lekte på
konstnärens panna. Skulle jag äfven komma till att hata
Lumbye? Nej, jag skulle i stället begagna denna smak
som ett vapen mot min rival — hans hår var afklippt
tätt intill hufvudet; men jag — jag hade långt hår!
Lyckliga tanke, jag skulle låta bränna mig en Lumbye-
lock, och hvem visste hvad verkan en sådan kunde hafva.
Alltså skulle jag snart hafva ett par nätta stöflar och en
Lumbye-lock! Jag önskade dock innerligt att kusin Aurora
ej måtte falla i beundran öfver något annat, som min
stackars, hårdt anlitade hjerna ej kunde uppfinna
maken till.
I förtäckta ordalag hade jag låtit Fjästad ana, att
mitt lifs väl eller ve berodde på att mina stöflar skulle
blifva ytterst små och färdiga med det första. Han
hade troligen förstått mig; kanske jag ej var den ende,
som gjort en sådan häntydan; ty på utsatt dag var det
bestälda skoplagget i min ego.
Nästan alla söndagar åt notarien middag hos min
faster. Det var på en sådan bespiselsens dag, jag ville
bekämpa honom, om icke manligen så åtminstone med
mina för tillfället arrangerade behag.
Till ingen kunde jag meddela mina planer; men
Clementine såg i mitt ansigte att jag icke på lång tid
varit så glad som nu.
”Julle”, sade hon, ”så der pass menniska har du
ej sett ut, sedan vi togo imot dig på bangården.”
Den förhatliga ungen kallade mig då jemt för
”Julie”.
”Huru många gånger skall jag be dig, Clementine,
att icke förvränga mitt namn?”
”Så många gånger du vill, jag kallar dig ändå för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
