Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— –––––––––––––––––––––––––
Med dessas och med deras offers skara w
I långa år jag måst tillsamman vara.
Bland dem kanske mitt lif sin ända når *—
Välan! då först mitt hjerta hvila far.
IV.
Jag tålig varit, om jag sjelf får dömma.
Jag hälften glömt af hvad jag ville glömma;
Det väcks igen. — O J hvem är den mig lär
Att glömma så som jag förgäten är?
Är jag ej vred på dem, som i förening
Försatt mig hit i qvalens jemmerdal,
Der löjet ej är fröjd, ej tanken mening,
Ej folket menniskor, ej ordet tal,
Der vallmobägam blir med galla rågad,
Och hvar och en i egen afgrund plågad?
Vi äre många i vår ensamhet,
Och alla kunna, med ett sargadt öra,
Förbannelserna, slagen, skriket höra;
Dock en allena deras mening vet,
Och klockt kan svara, när de andra kalla —
Men han, den uslaste utaf dem alla,
Var icke född att lefva här bland dem,
I plågornas och galenskapens hem.
Är jag ej vred på dem, som hit mig sände,
Förnedrade mitt namn i folkets tro,
Och stulo bort min sansning och min ro,
Med hatets eld min andes vingar brände,
Och mina tankars oskuld ställde fram,
Att bränmärkt bli och höljas utaf skam?
Vill jag ej lära dem, hur tungt det är, ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
