Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ Att synas lugn, när sorgen en förtär, F
Mot inre fiender beständigt kämpa
Och stoiskt—fåfängt dock — sin klagan dämpa? —
Nej! furstars oförrätter jag förlåter:
En skyndsam död är allt hvad jag begär;
Att hämna mig — dertill för stolt jag är.
Tyrannens syster! For din skull jag låter
All bitterhet dö ut inom mitt bröst:
Uti ditt tempel tiger hämndens röst.
Din broder hatar — icke jag tillbaka —■
Du röres ej; men jag kan ej försaka.
v.
Se kärleken, som ej förtvifla kan,
Min bästa del, en eld, som aldrig släckes,
Djupt i mitt slutna hjerta lefver han.
Som blixten döljes, ulan färg och ljud,
I molnets rullande och svarta skrud,
Men ljungar fram med styrka, då han väckes,
Så, när för mig ditt namn framställer sig,
En eldig tanke genomstrålar mig,
Som alla andra tankar undandrifver:
Allt dunstar bort, men jag densamme blifver.
Mitt tillstånd och ditt stånd jag kände väl;
Jag visste jag var skald och du furstinna.
Min kärlek blef ej ärelystna*ns träl,
Och aldrig sökande att segrar vinna,
Förråddes ej af ord, ej suck, ej bön;
Den var sig ensam nog, sin egen lön.
Och om min låga röjde sig i mina
Förtjusta ögon, blef hon straffad nog Jk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
