Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
*
i
Utaf den stumma köld, som låg i dina;
Men aldrig dock af harm mitt hjerta slog.
Ett slutet helgonskrin for mig du tycktes,
På heligt afstånd dyrkadt, af li vars prakt
Den vigda jorden kysstes, men ej trycktes.
Ej i din furstekrona låg din makt,
Men deruti, att kärleken dig klädde
Med sina strålar och sin skönhets glans,
Förfärande den, som inför dig trädde —
O nej ! förfarande du aldrig fanns;
Men vördande likväl man måste stanna
Inför den höga stränghet, det behag,
Som blandades i dina anletsdrag,
Likt dem, som hvila på serafens panna.
Jag vet ej hur, din genius vann på min,
Min stj erna stod der stilla framför din.
Om det förmätet är att kärlek känna
Förutan hopp, det dyrt mig kostat har;
Men dyrast är mig Du likväl, och denna
Fördömda ort kanhända värdig var
Att hysa mig, om den ej inneslutit
Dm bild också, som aldrig sig förbrutit.
Den kärlek, som mig här i bojan lagt,
Har hjelpt mig hälften af dess börda bära,
Och skänkt mig kraft att nya lagrar skära,
Att skåda ned på plågan med förakt,
Men upp till dig med fröjd: att manligt klaga
Och smärtornas skarpsinnighet bedraga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/1/0302.html
