Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ej under; från min födselstund
Min själ, af kärlek drucken, alltid brunnit
För allt hvad ögat såg på jordens rund.
Uti naturens föremål jag funnit
Idoler, som min varma dyrkan vunnit:
Hvar skapelsens atom jag hyllat har.
Af träd, af blommor, ensliga och vilda,
Jag plägade ett paradis mig bilda:
Der lade jag mig, för att drömma, ned,
Och trädens svala skuggor mig omslöto,
Och timmarna oräknade forflöto,
Fast se’n jag mycket för min vandring led.
De vise syntes skaka silfverhåren,
Och sade: hvilken usel, giftig frukt
Skall denna telning bringa fram med åren,
Om den ej tidigt rättas genom tukt!
Då slog man mig; dock fällde jag ej tårar,
Men återvände till mitt paradis,
Satt der och drömde se*n på samma vis
Den vakna dröm, som mer än sömnens dårar.
Med tiden kom en ljuf och bitter oro:
Och alla känslor, som i bröstet voro,
Uti en enda saknad löstes opp,
Men flyktig, irrande och utan hopp,
Till dess en dag min blick det sökta fann,
Och det var Du. Då blef jag mer ej min;
Min varelse förvandlades i din,
Och hela jordens krets för mig försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
