Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
I
I
- —––––––––––––––––––––––––-
vn. $
Jag ensamheten älskat; men jag trodde
Dock aldrig än att blifva hit försatt
I ödslighetens fasansfulla natt.
O! en skeppsbruten seglare, som bodde
På naken klippa, mången hopplös dag,
Ej lider så, som inom klippan jag.
Ty hela verlden honom öppen är;
Min verld är denna trånga cellen här.
Om han förgås, han kan ifrån sin klyfta
Mot stormfull sky ett trotsigt öga lyfta.
Min blick det mörka hvalfvet endast når,
Till himlens moln jag den ej höja får.
vin.
Jag känner nu, att själens kraft sig sänker,
Och mitt förstånd förnimmer det. Jag ser
Ett sken, som genom fönstergallret blänker,
Uppå hvars strålar sväfvar till mig ner
En dyster dsemon. Stundligt han mig plågar
Med fina smärtor, efter hvilkas agg,
Likt nässlans brand, det späda törnets tagg f
Den frie och den friske litet frågar,
Men hvilket pinar och fortär en man,
Som är af trånga murar innesluten,
Och lider, utaf menniskor förskjuten,
Allt hvad som lidas och förkrossa kan.
Éj dödligheten ensam mig fördömmer,
Men andarne med den förena sig:
Mig hatar jorden, himlen mig förglömmer,
Och ondskans hemska makter fresta mig. j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
