Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blir dem kauske lätt att Öfvermanna
En varelse, som verldarna förbanna. —
Hvi smälts jag här, som stål af eldens makt?
För det min karlek, tjust, på knä sig laggt
För den, som mera eller mindre var
Än jag och allt hvad menskligheten har.
IX.
Förr var min känsla liflig; nu ej så.
Re*n skulle jag mitt tyugda hufvud krossat
Mot gallrets jern, och så mig sjelf förlossat,
När genom dem solstrålen ur det blå
Med hån såg ned på mig och på min smärta,
Om jag ej hittills öfvertalt mitt hjerta
Att bära det, som jag beskrifvit här,
Med allt dertill, som obeskrifligt är.
Ty jag med sjelfmord icke vill besanna
Den lögn, man tecknat på mitt ryktes panna,
Ej rycka minnet utur ärans famn
Och bränna det med galenskapens stämpel,
Och tigga ömkan åt ett smädadl namn. —
Nej! det skall bli odödligt, och ett tempel
Utaf mitt fängelse jag göra vill,
Som för min skull allt folk skall strömma till.
När se’n, Ferrara! dina furstar alla
Försvunnit, när en gång du sjelf skall falla,
Och dina stolta hallar öde stå,
Din enda krona blir min lager då.
Och fängelset, der skalden stängdes inne,
Hos efterverlden blir ditt längsta minne.
O Leonora! du, som trodde dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
