Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f**’
i
Seglen fällas och en jordisk Himmel
öppnar sig för seglarns blickar då:
Menskoskaror, i ett brokigt hvimmel,
Undrande på alla stränder stå.
Intet haf är mer; men lugna sjöar,
Grumlade, af inga böljors gång,
Stå som ramar omkring blomsteröar,
Under sköna fåglars sång.
Ingen vinter här naturen hånar:
Tidens namn är Vår, oändlig vår.
Natten dagens ljusa: mantel lånar,
Och dess timmar näktergalen slår.
Gyllne solen, lik Försynens öga,
Genom tårar skapelsen ej ser:
Evigt molnfri, ser hon från det höga
Uppå blomsterverlden ner.
Verldsomseglarn sjelf i högtidskläder
Länge sänkt, i tyst beundran: stod.
Nu beväpnad Han på stranden träder,.
Men får gjuta tårar förr än blod.
Se! naturens oskuldsfulla slägter
Skynda honom vördande emot.
Konungar, i guldbeprydda drägter,
Falla neder för hans fot.
Främling! drag ur skidan ej din klinga,
Smitta fridens nejder ej med krig.
Mer än du Har drömt de fritt dig bringa:
Här till skänks en verld man gifver dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
