Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En helig källa är i dessa trakter
Upprunnen tyst ur blomsterdalens famn.
Kring henne vaka Sångens milda makter:
Kephalo-Vrysson är den källans namn.
Cypresser stå som Sorger vid en sida;
Men Lagrar vid den andra skugga sprida,
Som Segrarnas och Ärans sinnebild.
Vid källans brädd, dit bäckens brusning leder,
Nu sätta krigarne sin Höfding neder;
Än är han ej från dem och lifvet skild.
Sitt hufvud lyfter han, och ögat strålar.
Han rör vid vattnet med en vissnad hand.
En flyktig rodnads sken hans anlet målar.
Och hastigt löser sig hans tungas band.
Han säger: »Broderi jag har nu betalat
»Min skuld åt Hellas. Himlen mig hugsvalat
»Med döden på en gång och segrens fröjd.
»Mitt efterdöme följen, och fullborden
»Hvad jag begynn t för Gud och fosterjorden —
»Vårt fosterland är fritt — Jag dör förnöjd.»
Så blef han död. Ej någon klagan märktes;
Hans död för härlig att beklagas var.
Af hjeltens sista hälsning alla stärktes,
Och hvar och en sin smarta manligt bar.
Men krigarne, som uti tårar flöto,
Med tystnad lagerqvistar nederbröto,
Och Constantin Botzaris band en krans,
Den han kring brödrens bleka panna lade,
Och med en blick mot himlens fäste sade:
»Gud! gif mig snart en död så skön som hans!»
^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
