Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––-
Lucrezia (räcker henne stillatigande r
sin handj utan att
upplyfta hufvudet).
Bemardo.
Min Syster! kanna mig; ty det är jag,
Som vållat obetänkt vår moders tårar,
Och gjort dess kind så blek. Nu nyss min dröm
Smög sig ifrån min mun, jag vet ej huru —
Mig syntes sjelf, den drömmen var så skön,
Att jag i sjelfva drömmen brann af längtan,
Att vakna och att få berätta den
För hela verlden. — Hvarfor teg jag icke
Och bar dess bilder tyst inom mitt bröst? —
Nu, se’n jag sagt den, vill jag endast gråta.
Nu synes mig, det var en ledsam dröm,
Och aldrig mer den kommer från min tunga. —
Beatrice.
En dröm är lik en dimma, som om natten
Nedsjunker i den stilla blomsterdalen.
Nattfjärlar, tusen glimmande små väsen
I lustigt hvimmel svinga sig deri;
När det blir dag, och solens första stråle
På dimman faller, finnes hon ej mer,
Och alla dessa tusen irrgestalter
Sitt sken förlora inför solens sken,
Och intet öga ser dem. Solens flamma,
Allena hon det sanna uppenbarar:
Så kan ock menskan, med sin tankes sol
Det sjuka hjertats drömmar lätt förjaga:
Ji "Vill blott ej drömma, och du drömmer ej.
ifeÄ.––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
