Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r—:–––––––––––––––––––––––-
f* Hur kan jag återköpa dessa stunder
Mot alla dem, jag kallar ljufvast nu? —
Beatrice,
O nej! Lucrezia! så är ej din mening.
Så tänker ej din ädla, fria själ.
Förnedring blott är lifvets onda ande.
Det gifs i lifvet ej ett stormigt haf,
Som ej en ö i sina armar sluter,
Invid hvars stränder, i hvars tysta vik
Ej vågen mildt i stilla lugn sig hvälfver:
Det finns ej natt, som ej sin stjerna har,
Och intet gift, som ej sin sötma hyser,
Och ingen brand, som icke släckas kan,
Af himlens, jordens eller menskans tårar,
Det finns ej qval, som ej sin himmel har,
Förutan själens slafviska Förnedring —
Den är min skräck, min tankes enda fasa:
Den rostfläck, som från lifvets klara sköld
Stjäl glansen bort. Allt annat kan jag bära,
Och hvarje annan kalk, som lifvet räcker,
Om den af galla är till randen full,
Jag tömmer liksom fraggades den redan
Af en olympisk nektar: — allt jag lider —
Allt som är fritt och som en gnista hyser
Af ljus — jag kallar lif, och utan knot
Med himlens hjelp jag vill det genomlefva:
Förnedring blott är andens vissa dod.
Den tid, hvars smärtor du vill återköpa,
| För oss en enda, lång förnedring \ar.
i För hvarje länk i denna tunga kedja
–––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
