Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
Emund1.
Gjutom olja
På lampan, barn! så lyser hon väl åter.
Huldas.
Jag har ej olja. Månen var min lampa.
Jag länge suttit här så tyst allena,
Och du har varit länge, länge borta.
Från hafvet kommer, och sitt täcke breder
Utöfver ön, och döljer mitt elände.
När så jag vandrar uti skymningsstunden
Och ser hur daggen sakta regnar neder,
Så tänker jag: törhända nästa morgon,
Att det ser bättre ut på äng och gärde.
Min väntan dock har hittills fafang varit.
I qväll jag dröjt nog mycket; ty mitt samtal
Med Bisp Ansgarius och med andra prester *
Tog tiden bort, fast jag det icke märkte,
Och i kapellet har jag gjort min bön.
Ej vet jag hur; men jag är mera munter
I qväll, än förr, jag hoppas mer än forr;
Ty bönen flöt så klar utur mitt hjerta,
Och allt omkring mig var så ljust och varmt.
Jag reste mig — på knä jag hållit bön
I choret — si, då lyste himlens måne
Så skön igenom templets höga fönster:
Dess strålar flöto innerst in i själen,
Jag liksom läste nåd uppå dess skifva.
Emund.
Om qvällen är min vandringstid, då mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
