Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jfe*- -
f Min sorg förrann; då tänkte jag: kanhända
Har Gud förbarmat sig, och nu förlåtit
Min skuld, mitt tvifvel, och min vilda klagan.
Din skuld? den är ej stor, du gode fader!
Men desto större är din dotters skuld.
Förödelsen har jag ditt fält beredt,
Jag Herrans vrede kallat Öfver oss,
Och just i qväll har det behagat honom
Att mina Ögon öppna. Mycket illa
Har jag mitt dopförbund, med honom hållit.
Förlåt din dotter, om du det förmår,
For all den sorg, hon gjort dig, alla tårar,
Hon röfvat har ur dina sunkna ögon,
För alla ax, och alla blad och blommor,
Som hon har stulit ifrån dina ägor,
Och helsans rosor här på dina kinder.
Du irrar dig, mitt barn! oskyldig är du
I den förbannelse, som drabbat mig.
Rent är ditt hjerta. ej skall Herren söka
På syndfritt barn sin hämd för fadrens skulder.
Din bön har gjort, att Han mig nåd bevisat,
Och dina tårar ha hans stränghet rört.
Hulda,
De ha förgiftat luften som du andas.
Emund,
^ i har ju intet ondt begått, min dotter!
Hulda.
Emund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
