Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
DEN TYSTE
en dag, då hvarje gnista är ett ord, nya, lätta
och glittrande ord?
Kommer det inte också en dag, då vi inte
längre binda oss vid dessa kroppar och vid denna
jord?–
Nu knackade den döfva på dörren.
Ja, ja, jag kommer! mumlade den gamle och
reste sig. Jag kommer.
När han satt vid sin enkla kvällsvard,
fortsatte han att tala.
Men hur många skola rädda sig från den
slutliga förstörelsen? sade han. Blir det en ensam
höfding? Drar han till nya världar och skapar
nya folk?
Den gamle hällde upp ett stort glas
brännvin och sade:
Det är mycket svårt att veta! Det är
oändligt svårt att veta det! sade han.
Därefter tömde han glaset.
Det är ett hårdt öde, sade han, att tillbringa
ett långt lif i grubbel och frågor och sedan tvingas
ner i marken lika ovetande, som när man föddes!
Det är mycket hårdt! sade han och tömde ännu
ett glas brännvin.
Gud, ja, det är mera troligt, att han är framför
än bakom oss. Ha vi inte byggt upp allt annat!
Bygga vi nu inte upp äfven honom?
Den gamle dolde ansiktet i händerna och sade
lågt:
Ack! Det är grufligt att vara så gammal som
jag är och ingenting veta, ingenting alls! Jag har
längtat år efter år, månad efter månad, dag efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
