66 Bibler — Bibliofili Professor Elias Blix oversatte det nye testamente til nynorsk i 1889, professor Seippel enkelte deler av det gamle testamente. Første — foreløpige — nynorske bibel kom i 1921, ferdig utgave i 1938. Vitenskapelige bibeloversettelser: Det gamle testamente ved professor Michelet, professor Mowinckel og lektor Messel (foreløpig I—III, 1929—44), det nye testamente ved professor Lyder Brun (1945). A.S. K. Sverige. Man vet med säkerhet, att konung Magnus Eriksson (1316—74) ägde en svensk bibel, om fullständig eller endast omfattande någon del är ovisst, då någon medeltidshandskrift av hela bibeln på svenska ej längre existerar. Det skulle dröja mer än femtio år efter boktryckarkonstens införande i landet, innan den första fullständiga bibelupplagan, den s.k. Gustav Vasas bibel, åren 1540—41 utkom av trycket. Den är det största boktryckeriarbete, som utfördes i landet under 1500-talet, omfattar 762 blad i folio och är rikt illustrerad med träsnitt. Redan 1526 hade nya testamentet (»Thet Nyia Testamentit på Swensko«) översatts och tryckts i det då nygrundade Kungl. tryckeriet i Stockholm, och bibeldelar utgavs flera gånger under århundradet, men först 1617— 18 utkom en ny helbibel, den länge förberedda s.k. Gustav Adolfs bibel, en ståtlig foliant på 626 blad med fem planscher i kopparstick. Förutom många upplagor av enstaka bibeldelar förtecknar I. Collijn i »Sveriges bibliografi under 1600-talet« 13 fullständiga svenska biblar och 1 i Sverige på finska tryckt helbibel. 1700-talets stora bibelarbete blev folio-bibeln av år 1703, den s.k. Karl XII:s bibel, som länge blev förlagan för efterföljande editioner, och som i stort sett med textrevisioner blev bestående till 1917. Sistnämnda år förelåg Gustav V:s kyrkobibel färdigtryckt enligt Bibelkommissionens översättning av år 1912. Sedan Gustav Vasa-bibeln utkom år 1541, torde c:a 400 bibelupplagor utgivits i Sverige. A. Karlgren: Svenskt bibelöversättningsarbete (Arsbok för 1917 till församlingarna från Stockholms prästsällskap, 1916); H. B. H amm ar: Sveriges bibel, 1932. B. A. Biblia pauperum (De fattiges Bibel), Titlen paa et i Middelalderen stærkt udbredt Illustrationsværk med tilhørende kortfattet Tekst. Billederne gengiver de vigtigste Scener i det nye Testamente, sammenstillet med Paralleler fra det gamle Testamente, og giver i deres Helhed en Fremstilling af den kriste- lige Forløsningslære. Af dette Værk er bevaret ca. 70 for største Delen illuminerede Haandskrifter fra Middelalderen, desuden flere Blokbogsudgaver, den ældste fra ca. 1440, samt Udgaver, fremstillet ved Træsnit i Forbindelse med almindelig Typesats. H. Cornell: Biblia pauperum. 1925. L.N. Bibliofili. Fra den græsk-romerske Kulturperiode i de nærmeste Aarhundreder omkring Kristi Fødsel fortæller Litteraturen om mange Bogelskere og Bogsamlere; Theofrastos, Ptolemæus I, Marcus Terentius Varro, Cicero og Pomponius Atticus er nogle faa af Navnene, og blandt det romerske Aristokrati vides mange Rigmænd at have ejet Pragtbiblioteker med store Haandskriftsamlinger. Efter Romerrigets Undergang gik Videreførelsen af den boglige Kultur over til den kristne Kirke, og de Samlinger, som Kirkens Mænd skabte, havde en anden Karakter end Antikens. Hovedvægten blev nu lagt paa den kristne Litteratur, »Bibliotheca Christiana«. Blandt den tidlige Middelalders høje Gejstlige var talrige Bogelskere, der i deres Biblioteker ejede Samlinger af Datidens kosteligt udførte Pergamenthaandskrifter, og ogsaa flere af Middelalderens Fyrster var Ejere af betydelige Samlinger. Allerede Frankerkongen Karl den Store grundlagde et Bibliotek, hvortil flere af Bibliothèque nationales ældste Bogskatte kan føres tilbage. Det var først paa Ungrenæssancens Tid — og efter at Papiret var taget i Brug i europæisk Bogfremstilling — at ogsaa Personer udenfor fyrstelige og gejstlige Kredse skabte egentlige Privatsamlinger; saaledes ejede Dante, Petrarca, Boccaccio og flere af Mediceerne store Bogsamlinger. Endnu det meste af et Aarhundrede efter Bogtrykkerkunstens Opfindelse omkring 1450 bevarer Italien sin førende Stilling, og med Bogsamlere som Tomaso → Maioli, Demetrio → Canevari, Pier Luigi → Farnese og Jean → Grolier (der ganske vist var Franskmand, men en Aarrække levede i Italien) indledes den moderne Bibliofilis Historie. Frankrig blev dog det Land, hvor Sansen for og Kærligheden til smukke Bøger bragte Bibliofilien til den højeste Udfoldelse i de følgende 2—3 Aarhundreder. Med kongelige Bogsamlere i Spidsen — baade → Ludvig XIV, Ludvig XV og Ludvig XVI ejede betydelige Privatbiblioteker — skabte mangfoldige Bogelskere indenfor Hoffet, Adelen og Borgerskabet