68 Bibliofili ligere frem, mange Samlere interesserer sig nu for godt trykte og smukt udstyrede Bøger, og ogsaa Sansen for smukke Bogbind bliver vakt. Omkring det følgende Aarhundredskifte indtræder en Nedgangsperiode for dansk Bibliofili, og det 19. Aarhundrede tæller ikke saa mange Samlere af Betydning; eksempelvis kan nævnes Fr. → Münter, Johan + Bülow, Rasmus → Borch og C.F.→ Wegener. I 1890-erne fik Boghaandværket i Danmark en Renæssance gennem den Virksomhed, der udøvedes af Xylograf F.→ Hendriksen og den Kreds af Mænd, der sluttede sig til ham; dermed vaagnede ogsaa i videre Kredse paany Interessen for Bogen som Samleobjekt, og i det sidste halve Aarhundrede har Bibliofilien i Danmark haft et stadigt voksende Antal Dyrkere. Adskillige af disse har været Samlere af stort Format, f£. Eks. Ludy. F. A. → Wimmer, Knud → Scavenius, Sigurd- Wandel, J. Munthe-Brun, Einar → Christiansen og H. I. → Andersen. Naar bortses fra de private fagvidenskabelige Biblioteker, samles der i vor Tid overvejende paa hjemlig klassisk Litteratur, men mange Samlere specialiserer sig stærkt og begrænser deres Omraade til bestemte Forfattere eller Perioder, f. Eks. H.+ Laage-Petersen, der ejer en stor H. C. Andersen-Samling. Den voksende Efterspørgsel har tvunget Priserne paa de mest søgte Originaludgaver stærkt i Vejret, og i adskillige Tilfælde er Værdien af saadanne Bøger mangedoblet i Løbet af de sidste 30—40 Aar. Ogsaa Interessen for bibliofile Tryk er taget stærkt til i den nyere Tid, stimuleret af det efterhaanden ikke ubetydelige Antal godt trykte og smukt udstyrede Bøger, der i dette Aarhundrede er udsendt af Bogproducenter og grafiske Virksomheder. En dansk Bibliofilklub stiftedes 1942. S.D ahl: Bibliofiliens Historie (Haandbog i Bibliotekskundskab, 3. Udg., I, 1924); Samme: Bogens Historie, 1927; C. S. Petersen: De danske Bibliotekers Historie (Haandbog i Bibliotekskundskab, 3. Udg., II, 1927): K. F. Plesner: Bøger, 1942. E. D. Finland. Kunskapen om bibliofila intressen i äldre tider i Finland är på grund av enskilda biblioteks och aktstyckens exceptionellt omfattande förödelse bristfälligare än beträffande det övriga Norden. Sporadiska meddelanden i historiska källor samt enstaka bevarade biblioteksförteckningar och band med ägarens namnteckning ge dock vid handen, att under medeltiden och re- formationstiden speciellt den högsta kleresien, såsom biskoparna Thomas (död 1248), Hemming (död 1366), Mikael + Agricola (död 1557) och Ericus Erici (död 1625) samt högadeln såsom Christer Claesson Horn (död 1612), fältmarskalk Ake Tott (död 1640) och presidenten för Äbo hovrätt Jöns Kurck (död 1652) haft bibliofila intressen, den sistnämnde bl.a. för skrifter rörande Sveriges och Finlands historia. Under 1600-talets senare hälft och 1700-talet överflyttar en betydande del af landets högadel och förnämsta kulturpersonligheter till Sverige, där många av dem, bl.a. kyrkoherde Johan Forsskål och Gustav Filip Creutz, varit kända som bokälskare och samlare. I Finland känner man under denna tid till boksamlare speciellt inom de akademiska kretsarna, bland städernas förmögnare borgerskap och bland storgodsinnehavare på landsbygden. I de flesta fall gäller samlarniten dock facklitteratur eller skrifter av allmän tidsbetonad karaktär, av vilka den senare gruppen speciellt bland borgerskapet ända till mitten av det 18. seklet är starkt tysk betonad; senare, och detta särskilt i herrgårdsbibliotek som greve Gustav Mauritz Armfelts på AÄminne, framträder ett starkt fransk inslag. Under 1700-talet begynner även intresset för den inhemska litteraturen att taga allt fastare former. Redan den finskfödde fornforskaren Elias → Brenners bibliotek innehöll ett för tidsförhållandena avsevärt antal delvis i praktband inbundna finskspråkiga tryckalster, ärkebiskop C. F.→ Mennander samlade målmedvetet på specialgrupper av fennica-litteratur, och slutligen tog H. G.→ Porthan steget ut genom att tillvarataga samtliga tillgängliga fennicatryckalster ända till variantupplagor av småtryck. Även bland 1800-talets boksamlare är att förmärka ett starkt framträdande intresse för den inhemska litteraturen och speciellt för den finskspråkiga delen av densamma. Alla tiders värdefullaste privatsamling av finskspråkiga tryckalster torde ha ägts av inhysingen Matti → Pohto, en värdig representant för de för Finland typiska allmoge- och hantverkarbibliofilerna. Samlare av inhemsk litteratur inom den bildade klassen ha återigen främst specialiserat sig på bestämda systematiska specialgrupper, också då i en del fall med huvudintresset riktat på den finskspråkiga litteraturen. Sålunda ägde arkiater O.E.A. Hjelt en värdefull samling av