70 Bibliofili Sverige. Från Sveriges medeltid äro flera boksamlare kända, men källorna om deras bibliofila verksamhet äro ganska sparsamma. Det var huvudsakligen kyrkliga dignitärer, som ägde böcker eller boksamlingar. Den förste kände svensken, som gör skäl för namnet boksamlare, är- Bero (död 1465), som donerade sitt bibliotek till Skara domkyrka. Lektorn vid dominikanerklostret i Stockholm Clemens Ryting bör också nämnas bland medeltida boksamlare. Några små rester av hans boksamling finnas bevarade, främst i Uppsala universitetsbibliotek. Gråmunkeklostrets i Stockholm gardian Canutus Johannis verkade på 1480- och 90-talen ivrigt för sitt klosters bibliotek, av vilket en betydande del hamnat i Uppsala universitetsbibliotek. Strängnäsbiskopen Cort Rogge (död 1501) ägde ett vackert bibliotek, som till skillnad från andra svenska medeltida boksamlingar även innehöll en betydande samling klassiska författare och verk av italienska humanister. Huvudparten av det, som finns kvar av hans bibliotek, förvaras i Strängnäs domkyrkobibliotek. Bland bibliofiler på 1500-talet bör biskopen i Skara Sveno Jacobi (död 1554) nämnas. I bouppteckningen efter honom finns upptagen en boksamling på 40 nummer, däribland många arbeten av Erasmus och Melanchton. Trenne av Gustaf I:s söner äro kända som boksamlare, nämligen Erik XIV, Johan III och hertig Magnus av Östergötland. Dessa furstar ägde ej obetydliga boksamlingar, över vilka förteckningar bevarats till vår tid. Erik XIV:s läkare Benedictus Olai (död 1582) ägde ett av de största och dyrbaraste enskilda biblioteken i Sverige på 1500-talet. En förteckning däröver upptager över 300 volymer förutom den medicinska litteraturen. Bröderna Hogenskild och Ture → Bielke voro framstående boksamlare liksom deras svåger Gustaf Banér. Hertig Karls sekreterare Nicolaus → Johannis Smalandius förvärvade en betydande boksamling under sina utrikes resor, främst historisk litteratur. Under förra hälften av 1600-talet infördes till Sverige massor av böcker, tagna som krigsbyte. Atskilligt därav hamnade i privata bibliotek. Ärhundradet har att uppvisa många verkligt betydande bibliofiler. Drottning Kristina ägde ett praktfullt bibliotek, som fått sina största tillskott genom krigsbyten. De främsta dyrbarheterna, särskilt handskrifter av klassiska författare, förde drottningen med sig till Rom efter tronav- sägelsen 1654. En stor del av dem finnas nu i Vatikanbiblioteket. Den störste svenske bibliofilen under 1600-talet var Magnus Gabriel → de la Gardie, vars praktfulla bibliotek vid reduktionen indrogs till kronan och sedermera till större delen hamnade i Uppsala universitetsbibliotek. Flera medlemmar av ätten Rosenhane ägde utpräglade bibliofila intressen. Mest känd är Schering → Rosenhane, som ägde ett av landets värdefullaste bibliotek, och brodern Johan, vars boksamling till stor del bevarats till våra dagar i + Gyllenhielmska biblioteket. Över biskop Johannes Bothvidis (död 1635) boksamling finns en tryckt katalog om 282 nummer, varav huvudparten sannolikt utgjordes av krigsbyten. Samma är förhållandet med hovrådet Peter Julius + Coyets (död 1667) bibliotek. Efter hans död såldes den del därav, som förvarades i Stockholm, på auktion 1700 —01, medan den part, som fanns på Trolle-Ljungby i Skåne, erövrades av danskarna 1710. Edmund → Gripenhielm hade under långvariga resor på kontinenten samlat ett stort bibliotek. Uppsalaprofessorn Johannes → Schefferus (död 1679) ägde ett av Sveriges vetenskapligt värdefullaste bibliotek. Handskrifterna och hans omfattande korrespondens förvärvades till Uppsala universitetsbibliotek. På sin gård Länna i Uppland hade Claes → Rålamb ett bibliotek, som i stor utsträckning bestod av krigsbyten från jesuiterkollegiet i Posen. Olof- Falck ägde i sin boksamling en mängd av den svenska litteraturens största sällsyntheter. Bland boksamlare på 1700-talet märkas Haqvin → Spegel, Laurentius → Norrmannus, Johan Gabriel → Sparwenfeldt, Johan → Meurman och Lars → Roberg. En av 18:e seklets främsta bibliofiler var Eric → Gyllengrip, som ägde en stor mängd svenska rariteter. På hans auktion förvärvade Gustaf → Rålamb många dyrgripar. Carl Gustaf → Tessin hör till svensk bibliofilis stora namn. Jacob → Cronstedt ägnade sig huvudsakligen åt att samla svensk litteratur. Liknande intressen hyste även Erik → Ström. Den store bibliografen C.G.→ Warmholtz hade samlat ett förnämligt bibliotek, speciellt rikt på svensk historia. Sigfrid Gahm Persson och Johan Henrik → Lidén höra till det senare 1700-talets stora namn inom svensk bibliofili. 1800-talet har att uppvisa en lång rad stora svenska privatbibliotek. Lars von → Engeström gjorde stora bokinköp under utrikesresor. Claes- Fleming samlade ett