86 Biblioteksafgift — Biblioteksbind i skolepligtig Alder skal ske vederlagsfrit. Afgiften kan som Regel efter Behag erlægges een Gang om Aaret eller maanedsvis. Det er imidlertid langt fra alle Biblioteker, blandt Byernes Biblioteker kun et Faatal, der benytter sig af Adgangen til at opkræve en mindre Afgift, hvorimod adskillige Biblioteker een Gang aarligt opkræver et Gebyr — varierende fra 10 til 50 Øre — for Udstedelse af Laanerkort. Tanken om at paalægge Folkebibliotekerne eller deres Benyttere en Afgift til Forfatterne for Udlaan af disses Bøger er ganske naturligt først opstaaet, da Bibliotekerne havde opnaaet en saadan Benyttelse, at man kunde mistænke denne for at være Aarsag til, at Bogsalget ikke voksede efter Forfatternes Ønske. I 1920-rne foreslog Forfatterinden Thit Jensen en Afgift paa 5 Øre pr. Udlaan. En anden Løsning udformedes i 1937 af Professor Vinding Kruse, der i sit private »Forslag til Lov om Ejendomsretten til Aandsværker« vil gøre Hjemlaan fra Folkebiblioteker betinget af en aarlig Licens paa 2 Kr. pr. Laaner. I Begyndelsen af 1940-rne har endelig de danske Forfatterorganisationer rejst Krav om en Ordning gennem Lovgivning. Kravet har paa fhv. Undervisningsminister Jørgen Jørgensens Initiativ været drøftet Parterne imellem. Ved Forhandlingerne blev Thit Jensens og Vinding Kruses Forslag definitivt opgivet, og i Stedet drøftedes en samlet aarlig Afgift fra Folkebibliotekerne paa 21⁄4 % af deres Statstilskud, til hvilket Beløb, der vilde udgøre ca. 50,000 Kr., Staten skulde tilskyde andre 50,000 Kr. Beløbene skulde indgaa i Dansk Forfatterfond. Paa Danmarks Biblioteksforenings Aarsmøde 1942 afviste Mødets Deltagere imidlertid i en enstemmig Resolution dette samt ethvert andet Forslag til en Løsning, der vil være til økonomisk Skade for Bibliotekerne. I 1946 vedtoges i Rigsdagen en AÆndring i Biblioteksloven, hvorefter et Beløb, svarende til 5 % af Statens Grundtilskud til Bibliotekerne, aarlig udredes af Statskassen til de i Live værende danske Forfattere som Vederlag for Bibliotekernes Udlaan af deres Bøger. T. Døssing: Biblioteksafgiften (Tidens Stemme, 1939) ; Diskussion om en Biblioteksafgift til en Forfatterfond (Bogens Verden, XXIV, 1942). J. L.-L. Finland. De offentliga biblioteken i Finland ha ej krävt av sina låntagare någon avgift. Frågan om erläggandet av ett honorar åt de författare, vars böcker utlånas, har den allra senaste tiden varit föremål för livlig diskussion. H. S. Norge. Bibliotekavgift ble brukt i Norge til kort før krigen, idet låntagerne ved folkeboksamlingene, særlig på landsbygden, ble avkrevet »kontingent« for adgangen til lån. Kontingenten var enten beregnet pr. år med et ubetydelig beløp, eller i form av innskrivningsgebyr en gang for alle, i begge tilfelle til styrkelse av boksamlingens økonomi. Etter bestemmelse av Kirkedepartementet ble det 1938 forbudt statsstødde folkeboksamlinger å kreve kontingent. 1919 satte forfatterne igang en aksjon for avgift på bibliotekutlån (5 øre pr. utlånt bok) til fordel for forfatterne, men aksjonen førte ikke frem, da det ikke var stemning for å fravike det demokratiske prinsipp om fritt bokutlån. I 1945 ble imidlertid spørsmålet reist igjen. A. K. Sverige. Frågan om att avgiftsbelägga bibliotekens hemlån av böcker fördes med märkbar hetta mellan svenska författare och biblioteksmän, speciellt under 1930-talet. Är 1934 ingick Sveriges författareförening till Kungl. Maj:t med anhållan om att rätten till fritt hemlån från bibliotek understödda av stat och kommun måtte upphävas, och en licensavgift på 2 kronor för kalenderår införas, gällande för hemlån från dylika bibliotek. För utredning av frågan tillsattes en kunglig kommitté med författarinnan Marika Stiernstedt som ordförande. Kommittén avstyrkte 1935 den föreslagna licensavgiften och föreslog i stället bl.a., att den biblioteken tillkommande bokhandelsrabatten skulle överflyttas på författarna, samt att en kulturfond skulle upprättas på grundval av inkomsterna från den fria litteraturen. Därjämte förordade kommittén en frivillig karenstid. En ny kunglig utredning, verkställd av f.d. hovrättsrådet Hj. Himmelstrand, avstyrkte (1937) alltjämt licensavgiften men föreslog, att frågan om lagstadgad karenstid skulle utredas. De båda utredningarna ha hittills icke föranlett några statliga åtgärder. Författarna och bibliotekens hemlån, 1934. B. H. Biblioteksbind, lavfalsede Bind med ekstra Forstærkninger i første og sidste Ark og Forsats samt ekstra Overklæbning af Ryggen. Bøgerne hæftes helt ud, som oftest paa Bændler. Ved Valget af Materialer tages der Hensyn til, om disse kan taale det haarde Slid. Til Siderne eller ofte paa hele