104 Biblioteksvæsen I 1919 nedsatte Kirke- og Undervisningsdepartementet en bibliotekkomité »til utredning av forskjellige bibliotekspørsmål«, og i dens »Innstilling om bibliotekvesenets ordning« (1921) er det mange forslag, som siden er ført ut i livet. Det er opprettet centralbiblioteker i flere fylker, en norsk bibliotekskole er i gang, det er utgitt en bibliografi over offentlige innstillinger og betenkninger, og arbeidet er tatt opp med en samkatalog (riktignok utrykt) over utenlandsk litteratur i de større biblioteker (oppstillet i Universitetsbiblioteket). På andre områder, som når det gjelder pliktavlevering, har utviklingen gått i annen retning, enn komitéen foreslår. Men selv om fremgangen har vært stor, er det allikevel langt igjen til løsningen av det hovedspørsmål, komitéen peker på i sin innledende innstilling, nemlig »organisasjonen av landets offentlige biblioteker til en samvirkende enhet«. Bibliotekkomitéen av 1919, Innstilling om bibliotekvesenets ordning, I—X, 1921; Håndbok over norske biblioteker, 1924; W.Munthe: De norske Bibliotekers Historie (Haandbog i Bibliotekskundskab, 3. Udg., II, 1927); Norsk bibliotekforening, Jubileumsskrift, 1938, S. 26—38; K. Fischer: Biblioteksakens utvekling i Norge (Bok og bibliotek, VI, 1939). H.L. T. Sverige. De svenska biblioteken under medeltiden voro främst knutna till domkyrkorna och klostren och förökades troligen till allra största delen genom gåvor. Någon gång skänktes väl en enstaka bok av en världslig storman eller hans maka, men oftast var dock givaren en kyrkans man, som till sitt kloster eller kyrka bortgav eller testamenterade på studieresor förvärvade böcker eller hela boksamlingar. Under senare medeltid — och särskilt vid klostren — förekom en livlig avskrivarverksamhet, som högst betydligt ökade bokbestånden. De förnämsta domkyrkobiblioteken tillhörde templen i Skara, Linköping, Uppsala och Strängnäs, och om dessas verksamhet finnas spridda uppgifter bevarade. Sålunda erhöll biblioteket i Skara en högst betydande accession, då domprosten + Bero de Ludosia (av Lödöse) i slutet av 1400-talet dit skänkte 137 volymer, och Linköpings domkyrkobibliotek erhöll under denna tid flera värdefulla donationer. Från Uppsala domkyrkobiblioteks medeltida bokbestånd finnas flera inkunabler, klassiska författares och kyrkofäders skrifter bevarade i Uppsala universitetsbibliotek, dit resterna av boksamlingen år 1789 överlämnades. Domkyrkobiblioteket i Strängnäs existerar alltjämt, och dess främste medeltida dona- tor var biskop Kort → Rogge, som dit förärade såväl handskrifter som tryckta böcker. De största medeltida boksamlingarna tillhörde emellertid klostren. Främst bland dem kommer Vadstena kloster, vars bibliotek uppskattats till c:a 1,400 volymer. Särskilt under 1400-talet utökades dess bibliotek högst betydligt, såväl genom inköp som genom kopiering av lånade manuskript. En stor del av detta klosters bokskatter har bevarats till våra dagar, huvudsakligen i Uppsala universitetsbibliotek och Kungl. biblioteket. Betydande bibliotek tillhörde också gråmunke- och svartbrödraklostren i Stockholm. Av det förstnämndas bokbestånd ha 25 handskrifter och 5 inkunabler bevarats till våra dagar. Svartbrödernas bibliotek förstördes till stor del genom brand år 1407, men några rester finnas i behåll i Uppsala och Linköping. Av Sigtuna svartbrödraklosters boksamling finnas 17 handskrifter kvar, samtliga nu i Uppsala universitetsbibliotek, och där finnas också några handskrifter, som tillhört Alvastra kloster. Från landets yngsta kloster, Mariefred, finnas enstaka böcker bevarade, bl. a. i Uppsala och i det kgl. bibliotek i Köpenhamn. Till Sveriges medeltida bibliotekshistoria höra namn som domprosten Bero i Uppsala, som 1278 bortskänkte åtskilliga böcker, Uppsalakaniken Hemming, vars testamente från 1299 upptar en ganska betydande boksamling, och framför allt de tidigare nämnda, domprosten i Skara Bero de Ludosia och biskopen i Strängnäs Kort Rogge. Av de kyrkans män, som genom flitig avskrivar- och översättarverksamhet i klostrens skrivarstugor avsevärt bidragit till förmerandet av vår medeltida bokskatt, kunna nämnas Vadstenamunken Johannes Prest (död 1391), Petrus Olavi (död 1438) och Ericus Johannis från Lödöse (död 1508), även känd som donator till Vadstena klosterbibliotek. Uppsala universitet grundades 1477, men det är föga troligt, att det från början ägt ett eget bibliotek, utan man kan förmoda, att professorerna för sin undervisning hade tillgång till den boksamling, som tillhörde domkyrkan. Vid reformationens genomförande fanns överhuvud taget intet offentligt bibliotek i landet, då klosterbiblioteken konfiskerades, och domkyrkobiblioteken ur studiesynpunkt blevo oanvändbara med sitt övervägande bestånd av katolsk litteratur, som med den nya lärans införande blev förbjuden. De indragna klosterbiblioteken förstördes dock ej i sin helhet utan magasinerades och bildade