Biblioteksvæsen 105 en kronans bokdepå i gråmunkeklostret på Riddarholmen i Stockholm, varifrån de genom en kunglig donation år 1620 överfördes till Uppsala akademi, där de bildade stommen i → universitetsbiblioteket i Uppsala, landets äldsta och största bibliotek. Som namnet angiver har → Kungliga biblioteket uppstått ur de svenska konungarnas enskilda bibliotek. Från år 1634 föreligger en utnämning av Lars Fornelius till bibliotekarie »över våre och kronans biblioteque«, vilket väl får tolkas som ett bevis på, att Kungl. biblioteket vid denna tid var erkänt som ett mer eller mindre offentligt bibliotek och ej blott konungens (drottningens) privata. Förutom genom de blygsamma anslagen till bokinköp förökades de båda biblioteken under 1600-talet nyckfullt men snabbt genom de bokskatter, som hemfördes från de under 30-åriga kriget och Karl X Gustavs fälttåg i Polen och Danmark erövrade biblioteken. Som Otto Walde påpekat, förändrade dessa bokliga krigsbyten helt och hållet de svenska bibliotekens — offentliga som privata — karaktär, och den svenska bibliotekshistorien är under denna period närmast att betrakta som ett avsnitt av den allmänna europeiska bibliotekshistorien. I 1600-talets senare hälft kom Karl XI:s reduktion, som tillförde biblioteken mycket av de stora frälsesläkternas dyrbara samlingar. Sålunda kom större delen av Magnus Gabriel → de la Gardies och Clas → Rålambs bibliotek till Uppsala universitetsbibliotek, och riksskattmästaren Sten Bielkes, presidenten Gyldenclous, riksrådet Clas → Totts m.fl. boksamlingar införlivades med Kungl. biblioteket. Som det tredje i ordningen av Sveriges stora bibliotek grundades → universitetsbiblioteket i Lund år 1666, men torde knappast ha trätt i funktion före 1671, då Lunds domkyrkobibliotek övergick i universitetets ägo. Bibliotekets största och mest betydande accession under det sjuttonde århundradet erhölls genom Karl XI, som år 1683 skänkte riksrådet Edmund → Gripenhielms värdefulla och numerärt betydande boksamling. Är 1661 utfärdades en kansliordning, som — visserligen ej omedelbart — blev av genomgripande betydelse för de svenska biblioteken. Denna förordning stadgade skyldighet för rikets tryckerier att omedelbart efter en skrifts tryckning till Kungl. Maj:ts kansli inleverera två exemplar av densamma, ett för att förvaras i Riksarkivet och ett i Kungl. biblioteket. Stadgandet blev till att börja med av ringa praktisk betydelse, då tryckerierna togo föga notis om påbudet, och icke ens sedan en ny påminnelse och »åtvarning« utfärdats år 1707 kunde någon förbättring spåras. Det kungliga brevet av år 1707 hade utsträckt boktryckarnas leveransskyldighet till sex exemplar, genom att friexemplar beviljats även universiteten i Uppsala, Lund, Abo och Dorpat. I mer än tvåhundra år kämpade bibliotekscheferna en envis kamp med boktryckarna om leveransernas fullgörande, men först mot slutet av förra århundradet och sedan tryckerierna år 1875 erhållit portofrihet för bibliotekssändningarna har ett bättre förhållande inträtt, och svensktrycksleveranserna utgöra nu den förnämsta accessionen till bibliotekens bokbestånd. Vid 1600-talets slut var Uppsala universitetsbibliotek med 30,000 band icke blott det i alla avseenden främsta i Sverige, utan även ett av de största i Europa, medan Kungl. biblioteket år 1697 utsatts för en förödande och oersättlig katastrof vid Stockholms slotts brand, då mer än 3⁄4 av bokbeståndet förstördes, och bibliotekets storlek sjönk från c:a 25,000 band till något mer än 6000. Lundabiblioteket var alltjämt obetydligt, förvarat i ett enda rum i Lundagårdshuset, och den friexemplarsrätt, som biblioteket fått redan år 1698, verkade här som annorstädes endast i ringa mån befruktande på tillväxten. Bibliotekens utveckling under 1700-talet fortskred långsamt, och accessionerna voro föga betydande. Anslag till bokinköp beviljades i blygsammaste mått, tryckleveranserna skedde nyckfullt och otillfredsställande, endast donationsvägen tillfördes biblioteken några mera betydande bokskatter. För Uppsala universitetsbibliotek är främst att nämna det 1767 överlämnade → Cronstedtska biblioteket, för Kungl. biblioteket märkes Gustav III:s handbibliotek på 14,500 volymer (1792), som i ett slag fördubblade bibliotekets bokbestånd. Redan 1780 hade dock biblioteket fått sitt värdefullaste tillskott under århundradet, då Antikvitetsarkivets samlingar av handskrifter, pergamentsbrev och tryckta böcker övergick i dess ägo. Lunds universitetsbibliotek var genom sitt avlägsna läge särskilt illa lottat. Dess donationer voro få, främst får väl nämnas riksrådet Melker Falkenbergs gåva år 1777 av ett delvis genom krigsbyten hopbragt bibliotek på c:a 1,100 volymer och en del av J. H. → Lidéns bibliotek, som tillföll biblioteket 1790. Vid ingången av 1800-talet torde bibliotekets bestånd icke ha överstigit 20,000 voly-