Boghandel 141 och Helsingfors från 1600-talet. Jämsides med dessa verkade tyska (senare även svenska) bokförare, som redan under 1500-talet besökte Abo och Viborg. Som bokförare vid Äbo Akademi fungerade 1642—55 Laurentius+ Jauchius, som kan betraktas som landets första bokhandlare. Vid bokförmedlingen hade under denna tid även domkapitlen en stor betydelse. De första boklådorna grundades i Äbo i slutet av 1700-talet av J. Arborén och Uppsala-bokhandlaren M. → Swederus; de voro dock kortlivade. Ar 1783 började boktryckaren J. Chr. Frenckell i Abo även med bokhandelsverksamhet, och hans affär var under tre decennier den enda i sitt slag i hela landet. Tryckeriväsendets raska utveckling efter Finlands skilsmässa från Sverige 1809 påverkade även bokhandelsförhållandena. Den första fullständiga bokhandeln öppnades av G.O.→ Wasenius 1823 i Helsingfors; hans affär intog under några årtionden en dominerande ställning och är f.n. landets äldsta existerande bokhandel. I flera andra städer grundades bokhandelsaffärer på 1830- och 1840-talet; den betydelsefullaste var A. C. → Öhmans i Borgå. Bokhandeln var dock i synnerhet i de mindre städerna illa ordnad, men en förbättring erhölls, då Finska förlagsföreningen 1858 grundades. Under 1800-talets senare hälft var G.W. Edlunds bokhandel i Helsingfors landets förnämsta. Är 1893 grundades → Akademiska bokhandeln, som numera är landets största. Bland de större bokhandelsfirmor, som anlagts under de senaste årtiondena, må nämnas → Finska bokhandeln. Antalet bokhandelsaffärer i Finland uppgick 1943 i städerna till 108, i landsorten till 370. Sedan 1903 hava bokhandlarna sin egen sammanslutning, »Finska bokhandlareföreningen«. G.Gyllenberg & A. W. Stenberg: Finlands bokhandlare, 1923; H. Nohrström: Förlagsverksamheten i Finland, I, 1933; A. W. Stenberg: Boklådor och bokhandlare i Helsingfors, Borgå och Wiborg, 1942. K.-E. H. Island. Fra Oprettelsen af det første Bogtrykkeri paa Island til langt op i det 19. Aarhundrede foretog Bogtrykkerierne selv Distributionen af deres Bøger. Indtil det 18. Aarhundredes sidste Aartier stod Landets eneste Bogtrykkeri under Ledelse af den ene af Landets Biskopper, det meste af Tiden Biskoppen i Hólar. De udgivne Bøger var i denne Periode næsten udelukkende af opbyggelig og religiøs Art og blev som Følge heraf i væ- sentlig Grad solgt gennem Landets Præster. I 1773 oprettedes det første private Bogtrykkeri paa Island, men baade dette og de andre, der fulgte i dets Fodspor, foretog selv Salget af deres Bøger, enten i Subskription eller gennem omrejsende Agenter. Først da Reykjavík begyndte at tage Form som Landets Hovedstad og vigtigste Kulturcentrum, opstod der her omkring 1880 en Boghandlervirksomhed i egentlig Forstand. I 1887 grundlagde Sigfús Eymundsson en Boghandel, som endnu eksisterer under hans Navn. To Aar senere stiftede Reykjavíks tre Boghandlere en Boghandlerforening og organiserede Salgsvirksomheden Landet over gennem faste Agenter, for en stor Del Privatpersoner samt nogle Købmænd og Bogbindere. Snart opstod imidlertid selvstændige Boghandlere i de større Handelspladser, ligesom Reykjavík fik et stadig voksende Antal Boghandlere. De private Agenter forsvandt efterhaanden, og med den stærkt tiltagende Bogproduktion voksede en selvstændig Boghandlerstand op, som nu nogenlunde dækker hele Landet. Ved Siden af den egentlige Boghandel har man imidlertid stadig opretholdt den gamle Distributionsform gennem Selskaber, hvis Medlemmer modtager et vist Antal Bøger for et fast Aarskontingent, og denne Salgsform hari de sidste Aar vist en stærk Fremgang. J. B. Norge. Det eldste spor etter bokhandel i Norge finner vi henimot midten av det 16de århundre. Som ellers i Norden var det såkalte bokførere, som reiste omkring og solgte bøker, de fleste utlendinger, nærmest utsendte agenter for de store danske og tyske bokhandlerfirmaer. Den eldste bokfører vi kjenner av navn, er en Henrik bokfører som døde i Bergen 1560. Antagelig har han vært noenlunde bofast i Bergen, men om han samtidig har vært bokbinder, vet vi ingenting, vi vet bare at kombinasjonen bokbinder-bokhandler var nokså alminnelig i denne tiden. Vi kjenner bokbindernavn så langt tilbake som 1533 (Casper bokbinder i Trondhjem), og de har alle utvilsomt kombinert håndverket med salg av innbundne bøker. Etter hvert ble det bofaste bokbindere i de større byer (i Oslo fra 1572), og handelen med bøker foregikk da fra bokbinderverkstedene, fra boder på torget og på markedsplasser og delvis fra et rum i kirken. For å slå seg ned som bokbinder, måtte man ha privilegium, og vi kan se av de mange stridigheter om privilegiene gjennom det 17de århundre, at det var trangt om