Bogkunst 157 Finland. Bokkonsten i Finland bör väl räkna sitt ursprung från de första för Finland tryckta böckerna, den praktfulla »Missale Aboense«, tryckt 1488 i Lübeck av Bartholomaeus Ghotan, och »Manuale Aboense«, tryckt 1522 i Halberstadt av Laurentius Stuchs. De första på finska utgivna böckerna, Mikael Agricolas Abc-bok, Nya testamentet o.s.v., tryckta på 1540- och 1550-talen i Stockholm av Amund Laurentsson, voro till sin typografiska utstyrsel utmärkta, i en del fall, tack vare utgivarens stora Omsorg, bättre än motsvarande svenska tryckalster från samma tid. Den första helIbibeln på finska, tryckt även den i Stockholm år 1642 av Henrik Keyser, är med sina talrika träsnitt, vackra anfanger och välavvägda trycksats ett praktverk av rang, som sedermera aldrig uppnåtts i finskt bibeltryck. Är 1642 anlades visserligen det första boktryckeriet i Finland av den år 1640 grundade akademien i Abo, men detta, lika litet som det andra år 1668 av biskop Gezelius d.ä. grundade Äbotryckeriet eller landets tredje tryckeri, grundat år 1689 i Viborg, kan tävla med det ovannämnda stockholmstrycket. Materielen var bristfällig, anfanger och vignetter bestodo för det mesta av utskott från svenska tryckerier. Men med beaktande av dessa brister bör det erkännas, att själva arbetet ofta var gjort med omsorg och därför inte utan förtjänster. Det Gezeliuska tryckeriets dekorativa personskrifter och det av akademitryckeriet utgivna första illustrerade verket i Finland, Tillandz: »Icones novæ« (1683), med träsnitt sannolikt av Daniel → Medelplan, kunna antecknas som små positiva åstadkommelser. Tillståndet förvärrades genom det stora nordiska kriget. Det viborgska tryckeriet förstördes år 1710, och de båda andra tryckerierna överfördes till Sverige. Under detta krig uppstod den finska bokhistoriens anspråkslösaste alster, en abc-bok, skuren i träplattor av den ovannämnda träsnittaren Medelplan och tryckt i stil med medeltidens blockböcker. Först mot slutet av 1700-talet hade de finska boktryckerierna återhämtat sig så pass, att de kunde prestera ganska smakfullt tryck med tidens rokoko- och senare nyklassicistisk dekor. Mycket anspråkslösa i estetiskt avseende äro alstren från finska tryckerier under större delen av 1800-talet. Under de första decennierna kan dock en viss biedermeier-prydlighet konstateras, men senare förfaller boktryc- kerikonsten i Finland till ett andefattigt hantverk med oftast rent av negativt estetiskt värde. I de fall då illustrationer bestods, voro de träsnitt eller stentryck av primitivt slag utan dekorativt sammanhang med trycksatsen. Då praktverk med större anspråk utgåvos, t. ex. Topelius: »Finland framställt i teckningar« (1845—52), utfördes litografierna utomlands, och det samma är fallet även med träsnitten i de på 1870-talet utgivna, av olika finska konstnärer illustrerade upplagorna av några av Runebergs diktverk. Större möjligheter för inhemsk konstnärlig utsmyckning av böcker skapades av litografen F. F. C. → Tilgmann, i vars officin de första kemigrafiska arbetena i Finland utfördes. Vid sekelskiftet nås även Finland av en fläkt av William Morris’ väckelsearbete inom konsthantverket, dock snart sammanvävd med en stark ton av jugend-stilen från München, här uppfattad som speciellt nationell. I denna anda, med en riktig uppfattning om, att boken med sats, dekor och illustration bör utgöra ett enhetligt konstverk, arbetade konstnärer som Louis → Sparre, Hugo → Simberg, Albert Gebhard och Axel → Gallen-Kallela. Det första arbetet i denna nya stil torde vara den förstnämndes »Det gamla Borgå«, tryckt år 1898 i Werner Söderströms tryckeri i Borgå. En bokkonstnär i Galléns s. a.s. finskt nationellt-romantiska anda är Kalle → Carlstedt; i mera oklar och mystisk stil gå Matti Visantis illustrationer. På 1920-talet visar sig hos bokförläggarna ett allmänt intresse att framställa böcker i konstnärlig utstyrsel ävensom en strävan att i den allmänna bokproduktionen åstadkomma något, som vi kunde kalla »vackrare vardagsvara«. Martta → Wendelin hos Werner Söderström och framför allt Toivo → Vikstedt hos bokförlagen Otava och Söderström & Co ha härutinnan nått vackra resultat i ett slags sober »nybiedermeier«-stil. Andra bemärkta bokkonstnärer äro Oki- Räisänen — i burlesk-nationell stil —, G. Paaer med arbeten i olika stilarter, sagoillustratören R. → Koivu och de eleganta tecknarna Lagorio och Alf Danning. Av tryckerier, som beflitat sig om konstnärlig bokutstyrsel, utom den ovannämnda och mest produktiva Tilgmannska officinen, må nämnas Lilius & Hertzberg, grundat år 1898 och 1920 införlivad i den ovannämnda firman, och det gamla, redan på 1700-talet i Abo grundade Frenckellska tryckeriet i Helsingfors. Med rent typografiska medel arbetar J. K. V. → Paasio, som på Fin-