Bogomslag — Bogoplag 163 Norge. Allerede fra slutten av det 18. århundre kjenner vi norske bøker med den billige innbinding i papp med papirovertrekk, som siden ble til bokomslag. Boken var imidlertid heftet inn i bindet, ikke klebet som nå. Dette »stivbindet«, som var beskåret i ett med boken, hadde sjelden annet enn rent typografisk utstyr: den trykte titel med en enkel ramme omkring. Det tynne klebede papiromslag, som i høyere grad blir betraktet som foreløbig utstyr for boken, ble visstnok vanlig henimot midten av det 19. århundre som en følge av den økede bokproduksjon. Forleggeren ville ikke ta den økonomiske risiko ved å forsyne så mange bøker med det dyrere bind, til gjengjeld ble det etterhvert lagt sterkere vekt på omslagenes utstyr; Chr.Tønsbergs forlag ga således sine publikasjoner meget stilfulle omslag. Først og fremst spilte imidlertid reklamemessige hensyn inn, og selv de sletteste bøker Ble forsynt med pretensiøse og lokkende omslag. En kunstnerisk karakter fikk omslaget med Gerhard → Munthe omkring århundreskiftet, og oppgaven ble tatt opp bl.a. av Wold → Torne og Brynjulf + Larsson. Det var i denne tiden en tendens til å utviske skillet mellom omslag og bind, idet omslagets motiv i stor utstrekning ble trykket på papir, som så ble klebet på bindet. Dette var særlig tilfelle for Larssons vedkommende. Etterhånden følte man imidlertid trang til å gi bindet en enklere karakter og markere det som bind, og sammenhengen mellom omslag og bind er nå helt forsvunnet. Det moderne norske bokomslag har selvfølgelig vært preget både av de reklamemessige hensyn og av moteretningene. Omkring 1930 ble således det illustrerte omslag avløst av enklere tekstomslag, hvor skriften til gjengjeld ofte er sterkt pointert. I midten av 30-årene kom så illustrasjonen igjen, men benyttet seg nå i sterkere grad av koloristiske virkemidler, noe som stort sett gjør seg gjeldende ennå idag. Omslagstegningen har selvfølgelig skapt mange oppgaver for våre bokkunstnere. Både de profesjonelle (Sverre → Pettersen, Carsten → Lien, Frøydis → Haavardsholm, Fredrik → Matheson og Finn Havrevold) og malere og arkitekter (Per Krohg, Reidar → Aulie, Frode Rinnan og Odd→ Brochmann) har skapt gode omslag. I senere tid er det blitt vanlig å klebe inn kunstnerisk verdifulle omslag i de innbundne bøker. R. R. Sverige. De första bokomslagen härröra från 1700-talet (tidigare salufördes endast 11* bundna böcker), och i regel voro dessa omslag av enfärgat, oftast grått, eller marmorerat papper. Först mot slutet av århundradet började man trycka titeln på omslagets framsida och bokens pris på baksidan. Någon gång pryddes omslaget med en ram, vanligen endast det främre. Under 1800-talets första hälft blevo dessa ramornament allt vanligare, och omslagen framställdes ofta i färg. Ett ovanligt tidigt exempel på omslag i färgtryck ha vi i tidskriften »Phosphoros« (1810—13) med dess flammande brandröda färg. Mot 1800-talets slut framträdde de illustrerade bokomslagen, och härvid var konstnären Carl → Larsson banbrytaren. Man observerar särskilt hans omslag till Strindbergs 1880-talsböcker, »Hemsöborna« (1887), »Skärkarlslif« (1888) och »I hafsbandet« (1890). Vid 1900-talets ingång framträda många av landets främsta konstnärer ej blott som bokillustratörer utan även som tecknare av bokomslag. Här kunna nämnas Albert → Engström, Nils → Kreuger, Olle → Hjortzberg, Arthur → Sjögren m.fl. Ar 1916 knöts Akke → Kumlien till P. A. Norstedt & Söners bokförlag, och från den tiden framträda hans sobra typografiska omslag, som ställde Norstedtböckerna i särklass i fråga om utstyrsel. Det senaste årtiondet har att uppvisa flera framstående bokkonstnärer, som huvudsakligen utföra typografiska omslag. Av dessa kunna förutom Kumlien nämnas Anders → Billow, Iwan W. → Fischerström, Karl-Erik → Forsberg och William → Peterson. Flera av landets bästa bokillustratörer ha även utfört illustrerade omslag, såsom Yngve → Berg, Bertil Bull → Hedlund, Gunnar → Lindvall, Birger + Lundqvist, Bertil → Lybeck och Mark → Sylvan. J. V. Johansson: Om oskurna originalupplagor med omslag (förf.:s: Försvar för boksamleren, 1943); G. Svensson: Svensk bokkonst 1893—1943 (i: G. Svensson & H. Ahlenius: Den svenska boken under 50 år, 1943). B. À. Bogoplag, et i samtidig Trykning fremstillet Antal Eksemplarer af en Bog. Betegnelsen »Oplag« anvendes om alle uændrede Aftryk af en Bog samt Optryk med mindre AÆndringer, medens »Udgave« betegner et Aftryk med væsentlige Forandringer af Indholdet eller Udstyret, eventuelt af begge Dele. Antallet af Eksemplarer i et Oplag kan variere fra nogle faa Hundrede til flere Tusinde; for skønlitterære Bøger er Gennemsnitsantallet for Oplag i Norden almindeligvis 2—3000 Eksemplarer. Med Oplag menes det Antal af en Bog, der bringes i Handelen. Udover dette