Bønnebøger — Börjesson 203 populæreste blev forfattet af Salmedigteren Hallgrímur Pétursson (1672 og mange senere Udgaver); senere fulgte Þórður Bárðarsons (1693). Bønnebøgernes Blomstringstid er det 17. og 18. Aarhundrede, hvor de fleste af de nævnte udkom i en Række Oplag. I det 19. Aarhundrede udgav Pétur Pétursson en Bønnebog (1860), som i Løbet af kort Tid opnaaede fire Oplag. J.B. Norge. Med den økende innflytelse som kirken fikk i Norge fra det 12. århundre av, vokste det frem en rik kirkelig-religiøs litteratur. Meget var oversettelse fra latin, det gjaldt også de pergamentblad med bønner som var i bruk. Bønnene i »Breviarium Nidrosiense«, trykt i Paris 1519 på erkebiskop Erik Valkendorfs foranledning, gav også grunnlag for slike oversettelser, som ofte blev overført til folkelig stil og uttrykksmåte. Omkring 1520 fikk den senere biskop Hans Reff ordnet med en pasjonsbønnebok, som skulde trykkes i Amsterdam i et opplag på 1200 eksemplarer, hvorav dessverre intet er bevart. Forløpere hadde denne bok i den fromme diktning på norsk, som særlig blomstret etter Eystein Aasgrimssons dråpa »Lilja« i 1340-årene. Etter reformasjonen bruktes danske bønnebøker, ofte oversatt fra andre språk. Etter 1814 kom det små norske bønnebøker, bl. a. fra Aarflots trykkeri på Ekset 1834. Av senere tiders bønnebøker har J. Traasdahls »Pilegrimsraab« (1889) vært meget utbredt. A. S. K. Sverige. Den första tryckta bönboken, avsedd för svenskt gudstjänstbruk, är »Horae de domina secundum ecclesias diocesium Lincopensis et Scarensis«. Den trycktes i Vadstena klostertryckeri 1495, och endast ett exemplar (på pergament i Uppsala universitetsbibliotek) är nu känt. Den första på svenska tryckta bönboken är »Vor fruwe tydher«, tryckt i Uppsala 1525, och den första evangeliska bönboken på svenska utkom sannolikt som bihang till Luthers lilla katekes och dateras till 1544. Av denna finnes endast ett fragment bevarat. Är 1552 utkom ytterligare en bönbok, följd av ny upplaga följande år. En efter de gamla kytkofäderna, Augustinus m. fl., gjord bearbetning, utförd av ärkebiskop Laurentius Petri, utkom 1564 med titel »En ny christeligh böneboock wtaff the gamble kiyrkiones lärare«, och även den följande, utgiven av Erik XIV:s sekreterare Mårten Helsing, »Een nyttigh och christeligh bönebook« (1567), har hämtat sitt stoff från kyrkofäderna. Den tyske teologen Joh. Avenarius’ mycket spridda bönbok »Gudheligha bööner och tacksäyelser« översattes och utgavs av Petr. Johannis Gothus 1572. Denna bok har haft stor betydelse för svenskt fromhetsliv under århundradena, som följde, och böner ur den upptogos i evangelieboken 1697 och 1823. I »En liten bönbok«, som tryckes tillsammans med vår nuvarande psalmbok, äro två böner hämtade därifrån. Under 1600-talet utkommo flera bönböcker tillsammans med psalmboken och vunno därigenom stor spridning. Mot slutet av århundradet utkom en översättning av den tyske skolmannen och prästen Casp. Neumanns »Kärna uthaf alla böner«, som utgavs i många separatupplagor och även ingick i flera av psalmbokseditionerna. Den utgavs så sent som 1831 i ny upplaga. En av 1800-talets mest uppskattade bönböcker var den tyske prästmannen M. F. Roos’ »Huslig uppbyggelsebok för sex veckor«, som utkom i svensk översättning 1837 och som nytrycktes i sin sextonde upplaga så sent som 1939. Rekordet ifråga om upplagornas antal innehas av greve Edvard Fredrik v. Saltzas »Bönebok innehållande morgon- och aftonböner«, som utkom första gången 1811 och sedan utgått i ett femtiotal nya upplagor. En annan mycket populär bönbok utgavs av komministern Gustaf Edén med titel »Bönebok för Guds barn«; första upplagan utkom 1862 och femtonde upplagan 1930. S. Estborn: Evangeliska svenska bönböcker under reformationstidevarvet, 1929; D. Lindquist: Studier i den svenska andaktslitteraturen under stormaktstidevarvet, 1939; B. Olsson: Från Martin Luther till Sven Lidman, En historisk översikt över andaktsböckerna i svenskt fromhetsliv, 1943. B. Ä. Börjesson, Karl (1877—1941), svensk antikvariatbokhandlare och bokförläggare. Började praktisera i antikvariat 1893, anställdes hos Albert Björck i Stockholm 1901 och blev delägare samma år. Ar 1906 ombildades firman till aktiebolag med B. som huvudintressent. Han utvecklade snart sin firma till Skandinaviens största i branschen, och vid sin död hade han utgivit mer än 350 kataloger med ett sammanlagt bokantal på c:a 430,000 nummer. Som bokförläggare är han kanske mest känd som utgivare av tolv av Strindbergs arbeten, bland vilka märkas »Svarta fanor« (1907) och »En blå bok« (samma år). Se även Björck & Börjessons antikvariat. Karl Börjesson 1877—1941, En minnesbok, 1942. B. A.