Exlibris 281 Finland. Då biblioteken i Finland i äldre tider voro få och föga betydande, äro tidiga bokägaremärken mycket sällsynta. Från 1600-talet äro ett par biskopliga pärmexlibris kända, och det följande århundradet kan förutom pärmstämplar uppvisa några s. k. vapen- och typtrycksexlibris. Dessa vapenexlibris äro i regel till formen enkla och bestå vanligtvis blott av vapenbilden, eventuellt utökad med ägarnamnet. Som landets första exlibris av modern typ kan anses det ståtliga bokägaremärke, som tillhörde biskop C. F. Mennander (död 1786). Ännu i början och medlet av 1800-talet var bruket av exlibris ovanligt, och först i slutet av århundradet uppkommer ett livligare intresse, varvid exlibris även få en konstnärlig form. Under det halvsekel, som sedan dess förflutit, har användningen av exlibris allt mer spritt sig, isynnerhet under de senaste åren. Många av landets främsta konstnärer, såsom Gallen-Kallela, Edelfelt, Simberg, Vikstedt och Carlstedt, hava skapat exlibris av synnerligen stort konstnärligt värde. Det kan nämnas, att på den internationella exlibrisutställningen i Los Angeles 1933 erhöll ett finskt exlibris (tecknat av konstnären M. af Schultén för rådman Y. Similä) ett av de då givna 15 hedersomnämnandena. A. Jörgensen: Bokägarmärken i Finland, 1916; E. J. E11ilä: Suomalaisia kirjanomistajamerkkejä (Finska bokägarmärken), 1938; A. Stålhane: Finska exlibris, 1940. j H.S. Norge. Det eldste kjente norske exlibris stammer fra midten av 1600-årene, men exlibris synes likevel ikke å være meget brukt i Norge før i 1700-årene. Derimot er bevart en rekke super-exlibris alt fra 1500-årene, våpen og monogrammer stemplet i blindtrykk eller gull på bindet. Det var også de heraldiske motiver som ble tatt opp i 16- og 1700-årenes exlibris. Av de ca. 20 som kjennes fra tiden før 1800 er det bare 2 som ikke gjengir slektsvåpen. For øvrig er det bare med betinget rett vi kan kalle disse første kobberstukne exlibris norske. De allerfleste er både stukket og trykt i utlandet. Virkelig norske er først de litograferte exlibris som fra 1820-årene av dukket opp ved siden av de kobberstukne. Helt fra 1770-årene kjennes imidlertid norske bokeiermerker i en helt enkel typografisk utførelse, fra 1820-årene i form av såkallte visittkort-exlibris hvor det dekorative utstyr innskrenker seg til en typografisk ramme. I 1840-årene ser det ut til at bruken av exlibris gikk av motei Norge. Det var ventelig i en tid med så liten interesse for bøker og bokkunst. Först mot slutten av århundret ble den gamle skikk tatt opp igjen på initiativ bl.a. av den ivrige samler bankfullmektig O. J. Larsen i Bergen. Det var tidens beste bokkunstnere som kom til å gjøre seg gjeldende også på dette område. Erik Werenskiold laget noen få exlibris i,sin naturalistiske stil, Thorolf Holmboe temmelig mange i dekorativ Jugendstil. Men først og fremst må vi nevne Gerhard Munthe som vistnok har laget bortimot 30 exlibris, preget av den nasjonale dekorative stil han skapte. Videre hefter vi oss ved A. C. Svarstad og Brynjulf Larsson. Stort sett var det de norske malere som skapte de beste exlibris. Det gjelder også i senere tid; Henrik Sørensen, Alf Rolfsen, Axel Revold, Henrik Finne, Erik Harry Johannessen og Paul Gauguin har alle laget gode exlibris. Fremheves. bør Håkon Stenstadvold for sine fantasifulle og dekorative tresnitt. Av tegnere må nevnes Albert Jærn, som har vært usedvanlig produktiv på dette område, og Frøydis Haavardsholm som har laget forholdsvis få, men kraftige og originale exlibris. Gode ting er for øvrig laget av tegnere som Hermann Bongard, T. M. Davidsen og Øystein Jørgensen. A. Arnesen: Norske exlibris (Norsk boktrykkalender, 1939); H. Høg dahl: Norske exlibris og andre bokeiermerker, 1946. R. R. Sverige. Exlibrisets historia i Sverige borjar med ett i Riksarkivet befintligt handmålat exlibris, som tillhört Nils Erengislesson, som blev lagman i Södermanland 1409 och dog 1440, mellan vilka år exlibriset bör ha tillkommit. Från 1440-talet är upplandslagmannen Bengt Jönsson Oxenstiernas magnifika exlibris, vilket 1929 kom till Sverige genom arkivaliebyte mellan det kgl. Bibliotek i Köpenhamn och Kungl. biblioteket i Stockholm. Flera andra handmâålade exlibris från detta och närmast följande sekel äro kända, alla heraldiska. Det äldsta mekaniskt reproducerade exlibriset är från 1595 och tillhörde riksrådet Thure Bielke. Det är ett daterat kopparstick, känt blott i ett enda, i Kungl. biblioteket förvarat exemplar, och torde vara utfört av utländsk, troligen tysk konstnär. Motivet är även här ägarens vapen. Föga senare torde de typtrycksexlibris ha tillkommit, som tillhörde den kände riksarkivarien, riksantikvarien och kungjļl. bibliotekarien Johannes Bureus. Dylika exlibris voro ej ovanliga på 1600-talet, men i övrigt var exlibrisbeståndet under såväl detta som det följande seklet till övervägande del heraldiskt. Liksom på kontinenten dominerar