322 Foreningsrabat — Forfatterhonorar Finland. I affärsreglerna för Finlands bokhandel av den 1. jan. 1933 bestämmes: Vid försäljning av i förläggarnas lagerförteckning upptagen litteratur bör det av förläggaren fastställda bokhandelspriset följas. På detta pris må bokhandlaren förty icke bevilja rabatt i någon form åt privata personer, föreningar, bokringar, intressekontor, teatersällskap och andra likartade organisationer och sammanslutningar. Bokhandlare, som bryter mot gällande rabattbestämmelser eller kringgår dem, är förfallen till straff enligt § 5. A. W. S. Norge. Ifølge Den norske Bokhandlerforenings lover, paragraf 11, kan verker som utgis av eller for vitenskapelige selskaper, offentlige eller private institusjoner og foreninger eller lignende, leveres med rabatt til vedkommende selskaper, institusjoner og foreninger. Når en bok har vært 1 år i bokhandelen i komplett stand kan den leveres i partier på minst 50 eks. til redusert pris til veldedige selskaper til gratis utdeling eller til offentlige institusjoner til fremme av interessen for lesning. O. G. Sverige. Enligt de svenska affärsreglerna för bokhandeln är beviljandet av rabatt till föreningar i princip förbjudet. Dock ges i affärsreglerna § 5:3 vissa undantag: Vid försäljning av förlagsartiklar till lotterier och basarer må utan hinder av vad ovan stadgats lämnas en efter omständigheterna avpassad rabatt. Sak samma gäller, då förlagsartikel, som varit minst ett år tillgänglig i bokhandeln, försäljes i parti till offentlig myndighet, hushållningssällskap eller liknande institution eller förening eller annan sammanslutning, och köparen i sin tur utlämnar exemplaren som gåvor. B. À. Forfatterhonorar. En af de ældste Former for Honorering af litterære Arbejder er Honorering een Gang for alle; den anvendes nu fortrinsvis ved Arbejder (Haandbøger o.l), der er bestilt af Forlaget. Mere almindeligt er et fast Honorar for et bestemt Oplag. I begge Tilfælde betales Honoraret i Reglen forud ved Udgivelsen. Arkhonorering, der ligeledes betales forud, var tidligere ret almindelig, men benyttes nu fortrinsvis ved Haandbogsudgivelser (Oversættelsesarbejde honoreres paa denne Maade). Linjebetaling anvendes i Reglen kun ved leksikalske o.1. Arbejder, hvor mange Medarbejdere medvirker. Overskudsdeling er en Honoreringsform, der nærmer sig Kommissionsforholdet; naar Salgsindtægten har dækket Fremstillingsomkostninger og Forlagets Driftsudgifter, deles Overskuddet mellem Forfatter og Forlag, efterhaanden som Fortjenesten indgaar. Procentual-Honorering er ret almindelig, naar det gælder anerkendte Forfatteres Værker eller Skole- og Lærebøger; en vis Procent af Bogladeprisen (5—20 %) udbetales forud enten ved Manuskriptets Aflevering eller ved Udgivelsen. Mest anvendt er nu det engelsk-amerikanske »Royalty«- System. Her fastsættes ligeledes en vis Procent af Bogladeprisen (for den hæftede Bog), tit i stigende Skala. Et à Conto Beløb udbetales i Reglen ved Aftalens Underskrift eventuelt ved Manuskriptets Aflevering eller ved Udgivelsen, medens Resten af Honoraret udbetales aarligt, efterhaanden som Salget sker. Fremstillingsomkostninger, Bogladepris og Risiko er de tre for Honoreringen vigtigste bestemmende Faktorer. H. S ch ü c k: Några blad ur författarhonorarets historia. (Samme: Ur gamla papper, III, 1897, S. 103—536). O. A. Danmark. Indtil det 18. Aarhundredes Begyndelse regnede Forfatterne ikke med at faa Honorar for deres Værker, men var henvist til at søge Godtgørelse for deres Arbejde hos Mæcener og Velyndere. Efterhaanden blev det Sædvane, at Forfatterne solgte Forlagsretten til deres Bøger mod et fast Honorar een Gang for alle. Senere beregnedes Honoraret efter Bogens Arkantal og efter Oplagets Størrelse. I vore Dage benyttes »Royalty«-Systemet i stadig større Udstrækning, især naar det gælder skønlitterære Arbejder, medens der for f. Eks. Oversættelsesarbejde ydes Arkhonorering. Honorarberegningen har i de sidste Aar været Genstand for Drøftelser mellem de interesserede Parter, og visse Aftaler er truffet. (Se under Forlagsaftaler.) O. A. Finland. Under 1800-talet betalade förläggaren som honorar åt författaren ett visst belopp för hela arbetet eller per tryckt ark. Man kunde gå mycket summariskt till väga: Runeberg sålde år 1859 förlagsrätten för sina dittills utgivna skrifter för all framtid i Finland för en summa, som motsvarade 4,000 svenska riksdaler. Mot slutet av 1800-talet blev det vanligt, att kontraktet även innehöll en stipulation om upplagans storlek, och att författaren sålde rätten till endast en upplaga vid kontraktets underskrivande. Från och med sekelskiftet har betalningssystemet med beräkning efter försålda exemplar vunnit insteg, och numera är det den vanligaste formen vid överlåtande av utgivningsrätten. På grund av de mindre avsättningsmöjligheterna kunna de