450 Illustrationskunst som Frans → Henningsen, Carl → Thomsen, Joakim → Skovgaard, Hans → Tegner, Th. -+ Bindesbøll, Louis → Moe, Aug.→ Jerndorff, Vald. → Andersen og Johs. → Larsen. I vor Tid har Dags- og Ugepressen skabt et stort Virkefelt for Illustrationskunstens Udøvere, og med Tegnere som Ib → Andersen, Anton → Hansen, Carl → Jensen, Herluf → Jensenius, Aksel → Jørgensen, Axel → Nygaard, Ebbe + Sadolin, Gerda Ploug → Sarp, Aage → Sikker Hansen, R. → Storm Petersen og Arne → Ungermann har dansk Illustrationskunst paa dette Omraade naaet et højt Niveau; de samme Kunstnere har ogsaa som Bogillustratorer løst betydelige Opgaver. Endelig skal fra vort Aarhundrede endvidere nævnes Kay → Christensen, Povl → Christensen, Axel → Salto og Mogens → Zieler, der som Bogillustratorer — ofte i Originalgrafik — har givet Udtryk for en stærk selvstændig Opfattelse af Billedstoffet. Bemærkelsesværdigt er det, at adskillige af vor Tids danske Illustratorer har en sikker Sans for Billedstoffets Sammenspil med Bogens Typografi. Det kan utvivlsomt med fuld Ret siges, at Danmark i Dag ejer en Række talentfulde Bogillustratorer og med disse indtager en hæderfuld Plads i nutidig europæisk Illustrationskunst. A a. Marcus: Illustrationskunstens Historie (Haandbog i Bibliotekskundskab, 3. Udg., I, 1924); S. Dahl: Bogens Historie, 1927; M. Lorentzen, E. Mathiesen, L. Swane og E. Zahle: Moderne Bogillustratorer, 1943; L. Nielsen: Rokokoen i dansk Bogkunst, 1936; Samme: Den Danske Bog, 1941; J. Sthyr: Dansk Grafik 1500—1800, 1943. E. D. Finland. En kulturföreteelse sådan som den konstnärliga bokillustrationen har först vid slutet av det nittonde seklet haft möjlighet till utveckling i det av krig och kriser hemsökta Finland. Dock kunna enstaka drag skönjas, vilka tyda på, att intresse för denna konstart funnits inom nationen även under tidigare perioder. Beträffande medeltiden t.ex. är det måhända skäl att påpeka, att den illuminerade handskriften »Codex f£.d.Kalmar« i Kungl. biblioteket i Stockholm av en del forskare anses vara utförd i Finland på 1400-talet, och att de förnämsta finskspråkiga i Stockholm tryckta böckerna från 1500- och 1600-talen, i synnerhet bibelöversättningen av år 1642, även vad illustreringen beträffar stå på höjden av dåtida svensk boktryckarekonst. De fyra inhemska officiner, vilka under åren 1642—1809 voro verksamma i Finland, fingo sin utkomst med att trycka oundgängliga brödskrifter till billigast möjliga pris. Bildmaterialet bestod huvudsakligen av schablonmässiga vignetter, vilka i likhet med de vid Abotryckerierna exceptionellt talrika träsnittsinramningarna för personskifter i patentfolio i synnerhet förckommo under tiden 1680—1710. Redan före denna period synes nu och då i de akademiska dissertationerna ett enstaka träsnitt, i ett par fall signerade av respondens, och år 1666 utger prosten Jacob Brenner på det akademiska tryckeriet i Åbo en skrift »Gaudium Christianum«, prydd med ett antagligen av honom själv eller hans brorson Elias Brenner graverat kopparstick. Är 1678 anställes Daniel → Medelplan som figurstickare vid det akademiska tryckeriet, möjligen för att skära ut de osignerade planscherna (Icones novæ) till E. Tillandz’ »Catalogus plantarum« (1683), det trots sitt ringa omfång märkligaste inhemska illustrerade arbetet under svenska tiden. Huruvida Medelplan förfärdigat några av de i Abo-officinernas alster fr.o.m. 1680 allt oftare förekommande textillustrationerna och enkom för föreliggande skrift skurna titelvignetterna, vet man ej. Ej heller har tills vidare kunnat utredas, huruvida ägarna till de signaturer (t.ex. H.L.S. och NR,), vilka återfinnas i träsnitt från denna period, böra sökas inom eller utom Finlands gränser. 1700-talet, för Finlands vidkommande krigens och massflykternas tidevarv, betecknar även för dess tryckalster en period av dekadens med en svag ljusning mot seklets slut. Under denna tid börjar man också som illustrationer till de akademiska avhandlingarna använda kopparstick, vilka, sedan den yrkeskunnige Johan Henrik Seeliger blivit anställd som figurstickare vid Åbo akademi (1750— 60), såväl graverats som tryckts i eget land. Efter krigets slut 1809 inträder en fredsperiod, under vilken förutsättningarna skapas för den senare uppryckningen. Nya tryckerier anläggas, där bl.a. enkla träsnitt för populära folkskrifter och (fr.o.m. 1834) stentryck för nyttotryck, topografiska vyalbum m.m. förfärdigas. I enstaka slutna kretsar skönjes ett gryende intresse för illustrationer och planschverk i allmänhet. Med Magnus von Wright som medhjälpare utger G.W. Kajanus år 1843 sin vapenbok med 253 handkolorerade stentryck utförda i Helsingfors, och två år senare redigerade Zacharias Topelius i samarbete med finska konstnärer »Finland framstäldt i teckningar« (1845—52), vars stentrycksplanscher utförts i Dresden. Förläggarna, vilka sålunda kommit i kontakt med konstnärerna, begynna nu rikta sin upp-