Illustrationskunst 451 märksamhet på skönlitteraturens klassiska alster. Bokhandlaren G. W. Edlund tog initiativet till illustrerade upplagor av Runebergs diktverk; sålunda uppdrog han åt A. → Edelfelt att illustrera »Julkvällen« (1876), Jac. Ahrenberg dekorerade »Hanna« (1879) och Hanna Frosterus-Segerstråle »Idyll och epigram« (1887). Dessa arbeten trycktes dock, i varje fall vad bildmaterialet beträffar, i utlandet. Denna olägenhet avhjälptes genom boktryckaren F.F.C.Tilgmanns verksamhet. I hans officin och senare även hos andra tryckerier utkommer under seklets sista decennier det ena illustrerade praktverket efter det andra. De bestå till stor del av rena planschverk som Z. Topelius’ »En resa i Finland« (1873, stålstick) eller av arbeten med sporadiska, i texten instuckna illustrationer av konstnärer som »Finland i 19:de seklet« (1893, autotypi). Men man utgav också arbeten efter en enhetlig konstnärlig plan, och hit höra praktupplagorna av Runebergs diktverk, illustrerade av Edelfelt, vilken i »Fänrik Ståls sägner« (1898) når sin kulmen som monumental bokkonstnär. Under seklets sista decennium får William Morris varma anhängare i en grupp finska konstnärer, vilka fylka sig kring den litterärt-konstnärliga tidskriften »Ateneum« (1898—1903). Till denna grupp hör också det ledande namnet vid sekelskiftet, Akseli → Gallen-Kallela. Fastän han ej hann fullborda sin livsdröm om en Kalevala-upplaga, i skönhet jämförlig med medeltidens bokkonstnärliga mästerverk, har han dock genom sina huvudarbeten, praktupplagen av Aleksis Kivis »Seitsemän veljestä« (Sju bröder) 1908, berömd för sina anfanger med genre-motiv och »Koru-Kalevala« (Prakt-Kalevala) 1922, där textsats och illustration sammansmälts till en kromatisk enhet, givit uttryck åt sin uppfattning om en nationellt särbetonad finsk bokkonst. Tiden efter det första världskriget, massuppłlagornas och djuptryckbildverkens gyllene tid, har främst koncentrerat sig på konstnärliga omslag och på populärupplagor jämte barn- och ungdomsböcker. Den senare tidens främste bokkonstnär Toivo → Vikstedt, har tyvärr endast i ett fåtal illustrerade arbeten haft tillfälle att visa, vad han kunnat prestera som människokännare, humorist och tecknare. Goda grafiker äro vidare den kärvt humoristiska Oki → Räisänen och skämttecknaren Erkki → Tanttu samt Signe Hammarsten-Jansson jämte dottern Tove Jansson. Alf Danning har illustrerat populärupplagor av Ru- 29* neberg, Kalle → Carlstedt har utfört träsnitt i Gallen-Kallelas anda, medan Matti → Visanti använt sig av en honom säregen stentrycksstil. Sagoillustrationen, företrädd av finska konstnärer redan i Bonniers praktupplaga av Topelius’ »Läsning för barn« vid sekelskiftet, har haft sin färgglada mästare i Rudolf → Koivu, samt representeras i våra dagar bl. a. av Martta → Wendelin, känd även som pärmillustratör, Björn → Landström och Maija Kaarina Nenonen. R. Aspelin: Figurstickare vid Abo akademi (Finskt museum, V, 1898); K. Vilkuna: Var har »Codex f. d. Kalmar« utarbetats (Kulturhistorisk årsbok, I, 1933); Y. Jäntti: Kirjapainotaidon historia (Boktryckarkonstens historia), 1940; C.-R. Gardberg: Boktrycket i Finland 1948. T.M. Island. I Bøger trykt i Island i det 16.—18. Aarhundrede er Træsnit de eneste Illustrationer, Hovedmængden heraf er dog fremmed Arbejde. I det 19. Aarhundrede forekommer enkelte lidet betydelige islandske Bogillustrationer, men først i indeværende Aarhundrede kan man tale om en islandsk Illustrationskunst. Blandt Pionererne var den bekendte Maler ÂÅsgrímur Jónsson (født 1876), hvis Tegninger til islandske Folkesagn er benyttet i forskellige Udgaver. De første gennemillustrerede islandske Bøger skyldtes Guðmundur Thorsteinsson (1891—1924), som dog kun naaede at illustrere et Par Bøger, men efterlod sig en Del Tegninger til islandske Folkesagn, som senere er udgivet. Efter at den første islandske Klichéanstalt blev oprettet i 1919, er Anvendelsen af Illustrationer i islandske Bøger tiltaget stærkt, og en Række Kunstnere har arbejdet med Bogillustrationer, navnlig i de sidste Aar. En af de flittigste Illustratorer er Tryggvi Magnússon, fra 1926 Hovedtegner ved Islands eneste Vittighedsblad; han har med vekslende Held illustreret en lang Række Bøger, især Børnebøger. Blandt større Arbejder fra de sidste Aar kan nævnes Íslenzkar þjóðsögur (islandske Folkesagn, 1944), illustreret af en Række islandske Kunstnere, Pragtudgaver af Njáls saga (1945) og Grettis saga (1946), illustreret af Snorri Arinbjarnar, Gunnlaugur Scheving og Þorvaldur Skúlason, Mindeudgave af Jónas Hallgrímssons Skrifter (1945—46) med Farveillustrationer af Jón Engilberts, Fornir dansar (islandske Folkeviser, 1946) illustreret af Jóhan Briem o.s.v. Blandt de yngste Tegnere er der især Grund til at fremhæve Atli Már og Halldór Pétursson. H. Hermannsson: Book Illustration in Iceland (Islandica, XXIX, 1942). J. B.