490 Kartografi skerne G. N. Angelo, J. Sonne o.a. og udgør et stateligt Atlas med 17 Blade. Maalestokken er 1:120000. Allerede i det 19. Aarhundredes første Aar var de militære Myndigheder begyndt at foretage Kortopmaalingsarbejder, og i Aaret 1842 besluttede man i Videnskabernes Selskab at overdrage dettes Kortmateriale og alt Arbejde vedrørende Danmarks Kortlægning til Generalstaben, som samme Aar oprettede en topografisk Afdeling, der siden 1928 benævnes »Geodætisk Institut«; fra disse Institutioner er i Aarenes Løb udgaaet en lang Række Kort i forskellig Maalestok og til forskellig Brug, og »Geodætisk Institut« udarbejder nu næsten alle Danmarkskort, der udkommer herhjemme. Af privat udgivne Kort, der navnlig i forrige Aarhundrede vandt en stor Udbredelse, kan nævnes Th. Gliemanns Kort (1824—29) og J. H. Mansas Atlas (1837—48). Talrige Facsimiler af Danmarkskort er udgivet i Geodætisk Instituts Storværk N. E. Nørlund: »Danmarks Kortlægning«, hvoraf hidtil 1. Bind omfattende Tiden indtil 1842, er udkommet (1942). E. Erslev: Jylland, Studier og Skildringer til Danmarks Geografi, 1886, S.73—192; P. Lauridsen: Kartografen Johannes Mejer (Historisk Tidsskrift, 6. Rk. 1, 1887—88); A. A. Bjørnbo & C. S. Petersen: Fyenboen Claudius Claussøn Swart (Claudius Clavus), Nordens ældste Kartograf, 1904 (tysk Udg. 1909); Samme: Anecdota cartographica septentrionalia, 1908; A. A. Bj ørn bo: Cartographia Groenlandica (Meddelelser om Grønland, XLVIII, 1912); H. Richter: Skånes karta från mitten av 1500-talet till o. 1700, 1929; N. E. Nørlund: Danmarks Kortlægning, I, 1942; Samme: Færøernes Kortlægning, 1944. P. B. Finland. Den äldsta karta, som otvetydigt berör även Finland är Idrisis världskarta från 1100-talet, men först J. Ziegler, 1532, och Olaus Magnus, 1539, ge detaljupplysningar om Finland. Andreas Bureus’ »Orbis arctoi nova et accurata delineatio«, 1626, utkom även i en särupplaga innefattande Finland. Finlands förste lantmätare utnämndes 1633, och därmed började ett oförtrutet arbete för landets kartläggning. Ett märkligt arbete utfördes av den på 1770-talet inrättade Rekognosceringsbrigaden i Finland. Den utförde ett 1000-tal kartblad, som förmodligen utgöra den äldsta kända militärtopografiska kartan i världen (bladen förvaras i Krigsarkivet i Stockholm). Det stora Hermelinska kartverket, 1796—1818, var även för Finlands del epokgörande, och Hermelins medarbetare C. P. Hällström från Abo bör ännu betraktas som Finlands störste kartograf. Efter 1809, under den ryska tiden, utfördes de kartografiska arbetena av Generallantmäterikontoret (grundat 1812), fr.o.m. 1848 Överstyrelsen för lantmäteriet. All topografisk kartläggning skedde genom de ryska myndigheterna och var hemligstämplad. Under åren 1866—73 utkom en generalkarta över Finland (1:400,000) i 30 blad, som sedermera publicerats i nya, korrigerade upplagor. Bladen ha även utkommit samlade i bokform (4.uppl. 1943). För större delen av Finland är den alltjämt den enda karta, som står till buds. Självständigheten öppnade utvägar för ett intensivt kartografiskt arbete. Fr.o.m. 1919 har Geodetiska institutet lagt grunden till Finlands fullständiga topografiska kartläggning. Överstyrelsen för lantmäteriet, sedan 1918 Lantmäteristyrelsen, publicerar bladvis utkommande topografiska, ekonomiska och sockenkartor, vilka sedan 1920 tryckas i dess eget stentryckeri. Från 1948 handhar Lantmäteristyrelsen även försäljningen av kartorna. En förteckning över kartor har utgivits, senast 1946. Ännu oöverträffade i sitt slag, även utomlands, äro Sällskapets för Finlands geografi resp. Finska geografiska sällskapets »Atlas över Finland« (1899, 1910, 1925, med textband), som ge en översikt av naturförhållanden, bosättning, näringsliv och sociala förhållanden i Finland. Suomen maanmittauksen historia, I—III (Finska lantmäteriets historia, I—III), 1933; V.T anner: Finlands karta, I—II (Finsk tidskrift, CXXVI—CXXVII, 19539). R.-E. H. Island. Island forekommer allerede paa Kort fra det 11.—12. Aarhundrede, men først paa det 16. Aarhundredes Kort er der nogen Lighed at spore. Den islandske Biskop Guðbrandur Þorláksson tegnede det første Islandskort, der bygger paa virkelige Iagttagelser; der blev Grundlaget for Kortene hos Ortelius (1590) og Mercator (1595) og derigennem for den islandske Kartografi ned til Midten af det 18. Aarhundrede. De første Opmaalinger paa Island 1721—34 (ved Magnús Arason og Th. H. H. Knoff) dannede Basis for det følgende Aarhundredes Kort. En Triangulation og Opmaaling af Islands Kyst fuldførtes i 1801—19, hvorpaa Islænderen Björn Gunnlaugsson baserede sin Opmaaling af Landets Indre (1831 —43). Han Kort blev udgivet 1844—48. Visse Forbedringer hertil udføres af Þorvaldur Thoroddsen (1900—06). En moderne Opmaaling af hele Landet udførtes af den danske Generalstab (senere Geodætisk Institut) i 1900